Misofoni & ljudkänslighet vid ADHD

Misofoni innebär en stark och ofrivillig reaktion på vissa ljud, till exempel tuggande, andning eller klickljud. Hos personer med ADHD kan ljudkänslighet bli extra påfrestande eftersom hjärnan ofta har svårare att sortera bort störande sinnesintryck. Med rätt strategier, som tydliga rutiner, anpassningar, brusreducerande hörlurar och ibland KBT, går det ofta att minska påverkan i vardagen.

Vad är misofoni?

Misofoni betyder bokstavligen “hat mot ljud” och innebär en stark, ofrivillig känslomässig reaktion på vissa ljud.

Reaktionen kan bestå av irritation, ilska, äckel eller starkt obehag. Ofta triggas den av ljud från andra människor, till exempel tuggande, andning, harklingar eller pennklickande (Schröder, Vulink & Denys, 2013).

Det som skiljer misofoni från vanlig irritation är att reaktionen blir mycket starkare än vad ljudet i sig kan verka motivera. Personen kan förstå att ljudet inte är farligt, men ändå få en snabb och kraftig reaktion i kroppen.

Misofoni blandas ibland ihop med fonofobi och generell ljudkänslighet, men det handlar om olika saker. Fonofobi innebär rädsla för ljud, ofta kopplat till oro för att ljudet ska skada hörseln eller orsaka smärta.

Ljudkänslighet, eller hyperakusis, innebär att många ljud upplevs som fysiskt obehagliga eller för starka.

Vid misofoni är det däremot inte främst ljudvolymen som är problemet, utan själva ljudmönstret.

Reaktionen är oftast emotionell snarare än smärtbaserad och riktas mot specifika ljud som personen har svårt att stå ut med (Jastreboff & Jastreboff, 2001).

Hur vanligt är misofoni?

Det saknas fortfarande stora, samstämmiga befolkningsstudier, men uppskattningar pekar på att någonstans mellan 4 och 20 procent av befolkningen upplever misofoniliknande reaktioner i varierande grad, medan en mindre andel har symtom som är så uttalade att de påverkar vardagen betydligt.

Symtomen debuterar oftast i barndomen eller tidiga tonåren, men kan i vissa fall visa sig senare i livet. Forskningen visar ännu inga tydliga skillnader i förekomst mellan könen, även om vissa kliniska sammanställningar rapporterat en högre andel kvinnor bland de som söker hjälp.

Sambandet mellan misofoni och ADHD

Misofoni och ADHD är inte samma tillstånd, men de kan förekomma samtidigt.

Hos personer med ADHD kan ljudkänslighet bli extra påfrestande eftersom hjärnan ofta har svårare att sortera bort oviktiga sinnesintryck.

Det innebär att ljud som andra knappt lägger märke till kan bli svåra att ignorera.

Tuggande, andning, harklingar eller andra repetitiva ljud kan därför upplevas som mer påträngande och snabbt ta över uppmärksamheten.

En studie om ADHD-drag och sensorisk känslighet visade att personer med fler ADHD-symtom också rapporterade fler och starkare överkänslighetsreaktioner i vardagen, bland annat kopplat till ljud (Panagiotidi, Overton & Stafford, 2018).

Även känsloreglering kan spela in. Vid ADHD kan det vara svårare att bromsa starka reaktioner när något väl triggar irritation, stress eller obehag.

Det kan göra att reaktionen på ett triggerljud blir både snabbare och mer intensiv.

Överstimulering kan också förstärka besvären. Efter en lång dag med många intryck kan toleransen för ljud vara lägre än på morgonen.

Ett ljud som ibland går att stå ut med kan därför kännas betydligt mer störande när hjärnan redan är trött eller överbelastad.

Forskning på misofoni har också visat att triggerljud kan aktivera hjärnans nätverk för uppmärksamhet och känslomässig betydelse, bland annat områden som hjälper hjärnan att avgöra vad som är viktigt att reagera på (Kumar et al., 2017).

Det kan vara en möjlig förklaring till varför vissa ljud känns omöjliga att ignorera.

Sambandet mellan misofoni och ADHD bör därför förstås som en överlappning mellan ljudkänslighet, uppmärksamhet och känsloreglering.

Misofoni kan finnas utan ADHD, och ADHD kan finnas utan misofoni, men hos vissa personer förstärker tillstånden varandra i vardagen.

Vanliga symtom och triggers

Reaktionerna vid misofoni är ofta omedelbara och svåra att kontrollera med viljekraft. De sträcker sig från lätt irritation till stark ilska eller ångest, och kan leda till att personen aktivt undviker sociala situationer där triggerljud kan uppstå.

Källa: Kumar et al., 2017 | Schröder et al., 2013 | Rosenthal et al., 2021

Vanliga triggerljud i vardagen är tuggande, klickande med penna eller tangentbord, andning, snarkning och sniffande. Många beskriver även visuella motsvarigheter, som att se någon tugga eller vicka på benet, som lika jobbiga som själva ljudet.

Hos många utvecklas även ett slags förväntansångest, där blotta tanken på att en trigger snart kan uppstå, till exempel innan en gemensam måltid, skapar spänning och obehag i förväg.

Går det att testa eller diagnostisera misofoni?

Det finns i dag inget officiellt diagnoskriterium för misofoni i diagnosmanualer som DSM-5 eller ICD-11, men det går ändå att få en professionell bedömning.

Självskattningsformulär, som Amsterdam Misophonia Scale, används ofta som ett första steg för att kartlägga hur starkt och ofta reaktionerna förekommer (Schröder et al., 2013).

Nyare instrument, som Duke Misophonia Questionnaire, har också utvecklats för att fånga fler dimensioner av tillståndet, till exempel hur mycket copingstrategier och undvikande påverkar vardagen (Rosenthal et al., 2021).

En legitimerad psykolog kan göra en fördjupad bedömning genom intervju och kartläggning av triggerljud, reaktionsmönster och vardagspåverkan.

Bedömningen hjälper också till att skilja misofoni från andra tillstånd som ångestsyndrom, autism eller hyperakusis, vilka kan ha liknande symtom men kräver andra insatser.

Om ljudkänsligheten stör studier, arbete eller relationer är det en tydlig signal att söka professionell bedömning i stället för att enbart göra ett test online.

Behandling och strategier vid misofoni

Kognitiv beteendeterapi, KBT, är den behandlingsform som har studerats mest vid misofoni. I en kontrollerad studie fick vuxna med misofoni gruppbaserad KBT under tolv veckor.

Behandlingen innehöll bland annat fokusträning, avslappning och arbete med tankemönster kopplade till triggerljuden.

Gruppen som fick KBT fick tydligt minskade symtom jämfört med kontrollgruppen (Jager et al., 2020).

Målet med behandlingen är vanligtvis inte att ta bort ljudkänsligheten helt, utan att minska den känslomässiga reaktionen och göra ljuden lättare att hantera i vardagen.

I vissa fall används även metoder som bygger på gradvis ljudträning, till exempel tinnitus retraining therapy.

Metoden utvecklades ursprungligen för tinnitus och ljudkänslighet, men har också anpassats för misofoni och hyperakusis.

Syftet är att hjärnan stegvis ska vänja sig vid ljud i en trygg och kontrollerad situation (Jastreboff & Jastreboff, 2001).

För personer med ADHD kan även vardagsstrategier vara viktiga. Tydliga rutiner, återhämtning, planerade pauser och minskad sensorisk belastning kan göra triggerljud lättare att hantera.

Brusreducerande hörlurar, bakgrundsljud eller möjlighet att byta miljö kan också hjälpa, särskilt i situationer där ljuden är svåra att undvika.

Källa: Panagiotidi et al., 2018 | Jager et al., 2020 | Schröder et al., 2013

Kombinationen av terapi och vardagsanpassning ger oftast bättre resultat än enbart en av delarna, särskilt när ADHD och misofoni förekommer tillsammans.

Praktiska hjälpmedel i vardagen

Testa gärna flera hjälpmedel i olika situationer, eftersom det som fungerar hemma inte alltid fungerar på jobbet eller i skolan. Här listar vi fler konkreta hjälpmedel vid adhd.

Misofoni hos barn och unga med ADHD

Misofoni debuterar ofta redan i barndomen eller tidiga tonåren, vilket gör att föräldrar till barn med ADHD ibland märker starka ljudreaktioner långt innan tillståndet har ett namn i familjen.

Hos barn med adhd kan misofoni yttra sig som utbrott, gråt eller vägran att sitta kvar vid matbordet när ett triggerljud uppstår, vilket lätt kan misstolkas som trots eller ett rent beteendeproblem snarare än en ofrivillig reaktion.

Det är därför viktigt att vuxna i barnets omgivning, som föräldrar, lärare och andra vårdnadshavare, förstår att reaktionen inte är ett medvetet val.

Tydlig kommunikation kring vilka ljud som är svåra, tillsammans med praktiska anpassningar i skolmiljön, kan minska konflikter och missförstånd betydligt.

När bör man söka professionell hjälp?

Det är dags att söka hjälp när misofonin börjar påverka relationer, arbete eller vardagsliv på ett sätt som känns svårt att hantera själv.

Tecken på detta är att man undviker sociala situationer helt, att ilskereaktionerna blir så starka att de skrämmer en själv eller andra, eller att ångesten inför triggerljud tar upp mycket tid och energi.

En legitimerad psykolog kan göra en bedömning, utesluta andra bakomliggande tillstånd och rekommendera lämplig behandling, till exempel KBT.

Ju tidigare man söker hjälp, desto lättare brukar det vara att bryta undvikandemönster innan de blir djupt rotade.