Skillnader mellan ADHD och ADD

ADD är inte längre en egen diagnos utan motsvarar i dag ADHD – ouppmärksam form. Skillnaden är att ADHD är ett samlingsnamn som inkluderar hyperaktivitet och impulsivitet, medan ADD beskriver den form där symtomen främst handlar om koncentrationssvårigheter utan tydlig hyperaktivitet. Utredningen är densamma, men symtomen ser olika ut och påverkar vilket stöd som fungerar bäst. Till exempel fokus på struktur och planering vid ADD och mer impuls- och aktivitetsreglering vid hyperaktiv typ.

Vad är skillnaden mellan ADHD och ADD?

Detta är en överblick över de mest centrala skillnaderna mellan ADHD och det som tidigare kallades ADD.

Medicinska skillnader mellan ADHD och ADD

I dag används ADHD som ett samlingsnamn. Begreppet ADD finns inte längre i diagnossystemet, men du kan fortfarande höra det i vardagligt språk.

ADD beskrev tidigare den form av ADHD där du har problem med uppmärksamhet men inte med hyperaktivitet. I den nuvarande diagnosmanualen, DSM-5, kallas det i stället för ADHD – ouppmärksam presentation.

Tre symtomområden vid ADHD

Har du ADHD kan dina symtom delas in i tre huvudområden:

• Ouppmärksamhet – svårt att hålla fokus, följa instruktioner och slutföra uppgifter.
• Hyperaktivitet – inre eller yttre rastlöshet, svårt att sitta still, högt tempo.
• Impulsivitet – handlar innan du tänker, avbryter andra, har svårt att vänta.

För att du ska få en diagnos behöver problemen vara långvariga, synas i flera miljöer – till exempel i skolan, på jobbet eller hemma – och påverka din vardag på ett tydligt sätt.

Så ter sig den ouppmärksamma formen (ADD)

Om du har det som förr kallades ADD handlar det mest om koncentrationsproblem. Du kan lätt tappa tråden, drömma dig bort, glömma detaljer eller ha svårt att organisera dina uppgifter.

Däremot är du inte lika rastlös eller impulsiv som personer med andra former av ADHD. I stället kan du upplevas som tystlåten, eftertänksam eller ”med i din egen värld”.

Biologiska skillnader mellan presentationerna

Forskning visar också på biologiska skillnader mellan de olika presentationerna.

• Ouppmärksam typ: Kan ha större svårigheter i hjärnans system för arbetsminne och fokus.
• Hyperaktiv-impulsiv typ: Påverkar ofta de delar som styr motorik och impulskontroll (Diamond, 2005, Biological Psychiatry).
• Genetiska kopplingar: Vissa genvarianter är mer kopplade till ouppmärksamhet, andra till hyperaktivitet (Sánchez-Mora et al., 2020, Translational Psychiatry).

Behandlingens grund och fokus

När det gäller behandling finns samma grund vid båda formerna: information om diagnosen, hjälp med struktur, KBT-inriktade metoder och ibland läkemedel. Men fokus kan skilja sig åt.

Har du mer hyperaktivitet handlar stödet ofta om att reglera rastlöshet och impulser. Har du ouppmärksam presentation får du mer hjälp med minne, planering och att bygga struktur i din vardag.

Sammanfattningsvis är ADD inte längre en egen diagnos, men ordet beskriver fortfarande den form av ADHD där dina svårigheter mest handlar om ouppmärksamhet. Att förstå skillnaden kan göra det lättare för dig att få rätt stöd och behandling.

De tre presentationerna av ADHD enligt DSM-5

I DSM-5 har det tidigare begreppet ”subtyp” ersatts av ”presentation”. Det beror på att symtombilden kan förändras över tid – ett barn med hyperaktiv presentation kan exempelvis utveckla mer ouppmärksamhet i tonåren.

• Ouppmärksam presentation (tidigare ADD): Du uppfyller kriterierna för ouppmärksamhet men inte för hyperaktivitet/impulsivitet.
• Hyperaktiv-impulsiv presentation: Du uppfyller kriterierna för hyperaktivitet och impulsivitet men inte för ouppmärksamhet. Vanligast hos yngre barn.
• Kombinerad presentation: Du uppfyller kriterierna för både ouppmärksamhet och hyperaktivitet/impulsivitet. Den vanligaste formen.

Diagnosen kräver också att minst några symtom funnits före 12 års ålder, att de visat sig i minst två olika miljöer (till exempel hemma och i skolan eller på jobbet) och att de pågått i minst sex månader.

Vanliga symtom vid ADD jämfört med hyperaktiv ADHD

Många känner igen den klassiska bilden av ADHD med rörlighet och utåtagerande beteende. Men ADD (ouppmärksam form) ser ofta helt annorlunda ut – och just därför missas den oftare.

Det är vanligt att personer med ADD blir feldiagnostiserade med exempelvis depression, ångestsyndrom eller bara avfärdade som ”lata” eller ”ointresserade”. Detta är särskilt utbrett hos flickor och kvinnor.

Är det någon skillnad på hur ADHD och ADD utreds?

När du gör en utredning för ADHD tittar man alltid på samma grunddelar. Oavsett om det handlar om ouppmärksam typ (det som förr kallades ADD), hyperaktiv-impulsiv typ eller den kombinerade.

En psykolog eller psykiater samlar information om dig genom samtal, skattningsformulär, intervjuer med personer som känner dig och ibland tester av minne, uppmärksamhet och problemlösning.

Skillnaden är inte själva utredningen, utan vilka symtom som blir tydligast. Har du den ouppmärksamma typen visar resultaten ofta att du har svårt att hålla fokus, minnas instruktioner och organisera uppgifter.

Har du mer hyperaktivitet syns det i att du har svårt att hejda impulser och att du lätt blir rastlös.

Så du utreds på samma sätt, men det är dina mönster och resultat som avgör vilken form av ADHD du får beskriven i diagnosen.

Vad ingår i en utredning?

En neuropsykiatrisk utredning är grundlig och tar normalt flera dagar fördelade över några veckor. Syftet är inte bara att avgöra om du har ADHD, utan också att förstå hur dina svårigheter ser ut och vilket stöd som passar bäst.

• Klinisk intervju: En psykolog går igenom din livshistoria, symtomutveckling och hur svårigheterna påverkar din vardag.
• Anhörigintervju: Föräldrar, partner eller andra som känner dig väl bidrar med sin bild.
• Skattningsformulär: Du och anhöriga fyller i validerade frågeformulär om symtom och funktion.
• Begåvningsbedömning: Standardiserade tester som WAIS eller WISC ger en bild av kognitiva styrkor och svagheter.
• Tester av uppmärksamhet och exekutiv funktion: Mäter koncentration, impulskontroll och arbetsminne.
• Somatisk bedömning: En läkare utesluter andra medicinska förklaringar till symtomen.
• Differentialdiagnostik: Andra tillstånd som depression, ångest, sömnstörning eller autism bedöms parallellt.

Vad är skillnaden vid behandling?

Behandlingen har samma grund, oavsett om du har ADHD med hyperaktivitet eller den ouppmärksamma typen (ADD). Du kan få psykoedukation, alltså kunskap om diagnosen och stöd i att skapa struktur i vardagen, KBT-baserade strategier är också effektivt och även ibland läkemedel. Men skillnaden ligger i vad man betonar mest.

Har du mer hyperaktivitet handlar stödet ofta om att hantera rastlöshet och impulser. Du kan få träna på att vänta in, planera innan du agerar och hitta sätt att dämpa stress.

Har du den ouppmärksamma typen (ADD) blir fokus i stället på koncentration, minnesstöd och planering. Du kan få hjälp med påminnelser, checklistor och metoder för att slutföra uppgifter.

Och även när det gäller medicinering kan effekten märkas lite olika. Vissa med ouppmärksam typ får tydlig förbättring av fokus, medan de med mer hyperaktivitet ofta upplever minskad rastlöshet.

Översikt av behandlingsfokus per presentation

Varför missas ADD oftare än hyperaktiv ADHD?

Personer med hyperaktiv eller impulsiv ADHD märks ofta tidigt – beteendet stör i klassrummet, i hemmet eller på jobbet. ADD däremot stör sällan andra. Den som har ADD lider i tystnad.

Symtomen tolkas ofta som personlighetsdrag i stället för funktionsnedsättning. ”Hon är bara lite drömsk”, ”han är slarvig”, ”hon är så lugn av sig” – sådana beskrivningar kan dölja en obehandlad ADHD-form i åratal.

Detta drabbar särskilt flickor och kvinnor, som oftare har den ouppmärksamma presentationen. Många får sin diagnos först i vuxen ålder, efter år av oförklarad trötthet, ångest eller känslor av otillräcklighet.

Att inte få rätt diagnos kan leda till sekundära problem som depression, ångestsyndrom, utmattning och försämrad självkänsla. Därför är det viktigt att uppmärksamma även de tysta symtomen.