Forskning: ADHD och överdiagnostik

Vi ser det i nyhetsrubriker, på sociala medier och i fikarummen: diskussionen om att ”alla” verkar ha fått en ADHD-diagnos de senaste åren. Men vad säger egentligen vetenskapen? En ny, omfattande analys publicerad i British Journal of Psychiatry den 6:e mars 2026, reder ut begreppen och tar ställning i debatten om överdiagnostik.

Medicinskt granskad Studie: British Journal of Psychiatry (mars 2026)

Studie: ADHD (over) diagnosis: fiction, fashion and failure

Här på Familjepsykiatri möter vi dagligen människor som funderar över om deras svårigheter beror på ADHD eller om det är en effekt av ett stressigt samhälle. Denna färska artikel, författad av över 30 av världens främsta ADHD-experter (bland annat Samuele Cortese), är avgörande för oss. Den hjälper oss att skilja på myter och medicinska fakta, så att vi kan säkerställa att rätt personer får rätt hjälp i rätt tid.

Sammanfattning om vad studien visar

• Stabila siffror i grunden: Trots debatten visar forskningen att den faktiska förekomsten av ADHD ligger stabilt på omkring 5 % globalt.
• Kvaliteten på utredningen avgör: Problemet är inte nödvändigtvis ”för många” diagnoser, utan snarare variationer i hur noggrant utredningar genomförs.
• Både över- och underdiagnostik sker: Samtidigt som vissa grupper kan få diagnosen för snabbt, finns det fortfarande många – särskilt vuxna och kvinnor – som lever i det tysta utan hjälp.

De här insikterna belyser varför en noggrann ADHD-utredning aldrig får vara en forcerad process, utan måste vila på en gedigen klinisk bedömning.

Är ADHD en ”modefluga”?

Forskarna bakom artikeln (Cortese et al., 2026) har gått igenom decennier av data för att svara på kritiken om att ADHD blivit en trend.

De konstaterar att medan medvetenheten har ökat dramatiskt, så har inte de biologiska förutsättningarna för diagnosen förändrats.

Det vi ser är snarare ett resultat av att vi blivit bättre på att identifiera ADHD hos dem som tidigare föll mellan stolarna.

Men forskarna höjer också ett varningsfinger: när utredningar kortas ner och kraven på diagnos sänks, riskerar vi att medicinalisera normala beteenden eller missa andra bakomliggande orsaker som trauma eller sömnbrist.

Vägen framåt handlar därför inte om att sluta diagnostisera, utan om att göra det med högre precision.

Psykologens kommentar: ”Diagnosen är en karta, inte en etikett”

I debatten glömmer man ofta bort människan bakom siffrorna. För den som kämpat ett helt liv med att få vardagen att gå ihop är en diagnos sällan en ”modefluga”. Det är en förklaring som ofta innebär en enorm lättnad.

På Familjepsykiatri ser vi diagnosen som en karta. Den hjälper oss att förstå terrängen, men det är den kliniska erfarenheten och den personliga kontakten som avgör hur vi väljer att vandra.

Vi håller med forskarna: en snabb utredning är en dålig utredning. Genom att lägga tid på att förstå hela människan, inklusive samsjuklighet och livssituation, kan vi säkerställa att stödet vi ger faktiskt leder till en bättre livskvalitet.

Karin Svensson | Leg. Psykolog på Familjepsykiatri

3 insikter från studien

Baserat på forskarnas slutsatser, här är vad som är viktigt att veta om ADHD-diagnostik idag:

1. Noggrannhet är bästa skyddet: En seriös utredning ska innehålla samtal med anhöriga, genomgång av barndomen och uteslutande av andra diagnoser. Detta minskar risken för felaktiga diagnoser.
2. Samhällets krav spelar roll: Vi lever i en tid som kräver extremt mycket av vår uppmärksamhet och struktur. Det gör att personer som tidigare ”klarade sig” nu märker av sina ADHD-drag tydligare.
3. Hjälp utan diagnos? Forskarna betonar att stöd och anpassningar bör erbjudas utifrån behov, inte bara utifrån en etikett. Man kan ha stora svårigheter även om man ligger precis under gränsen för en diagnos.

Källor till studie: Cortese, S., et al. (2026). ADHD (over) diagnosis: fiction, fashion and failure. British Journal of Psychiatry.