Tics och ADHD

Tics och ADHD är två olika tillstånd, men det är vanligt att de förekommer samtidigt. Tics är plötsliga, återkommande rörelser eller ljud som är svåra att kontrollera, medan ADHD främst påverkar uppmärksamhet, aktivitetsnivå och impulskontroll. ADHD orsakar inte tics, men det finns en koppling mellan tillstånden och det är möjligt att ha både ADHD och ett ticssyndrom.

Vad är tics?

Tics är plötsliga och återkommande rörelser eller ljud som är svåra att kontrollera. Det kan till exempel vara ögonblinkningar, grimaser, huvudryckningar, harklingar eller andra ljud.

Många känner en spänning eller ett obehag precis innan ett tic kommer. Det kallas för en förkänsla och brukar minska när ticset utförs.

Det går ofta att hålla tillbaka tics en kort stund, men det kan kräva mycket ansträngning. Tics varierar också naturligt över tid och kan bli mer eller mindre tydliga under olika perioder.

Hos personer med ADHD är tics vanligare än i befolkningen i stort. Det betyder däremot inte att tics är ett symtom på ADHD – det är separata tillstånd som kan förekomma samtidigt.

Sambandet mellan tics och ADHD

Tics och ADHD är två olika tillstånd, men de förekommer ofta tillsammans. Att ha ADHD innebär inte att man automatiskt får tics, och ADHD orsakar inte tics. Däremot finns det en tydlig koppling mellan tillstånden.

En förklaring är att både ADHD och ticssyndrom är kopplade till hjärnans nätverk för bland annat rörelser, uppmärksamhet och impulskontroll.

Forskning har också visat att dopaminsystemet är involverat i båda tillstånden, även om sambanden är komplexa och skiljer sig mellan ADHD och ticssyndrom.

Ärftlighet verkar också spela en viktig roll. Genetiska studier visar att det finns en viss genetisk överlappning mellan ADHD och Tourettes syndrom, vilket kan bidra till att tillstånden förekommer tillsammans.

Stress, trötthet och starka känslor kan göra tics mer framträdande hos en person som redan har tics. Stress orsakar däremot inte i sig ett ticssyndrom.

Det är fortfarande inte helt klarlagt varför vissa personer med ADHD utvecklar tics medan andra inte gör det. Det man vet är att ADHD inte orsakar tics och att tics inte orsakar ADHD.

Hur vanligt är tics hos personer med ADHD?

Tics är vanligare hos personer med ADHD än i befolkningen i stort. Studier visar att ungefär 10–20 procent av barn med ADHD har tics i någon form.

Det betyder att tics är relativt vanligt vid ADHD, men att de flesta personer med ADHD inte har tics.

Tics är inte heller ett symtom på ADHD, utan kan förekomma som ett separat tillstånd tillsammans med ADHD.

Olika typer av tics vid ADHD

Personer med ADHD kan ha samma typer av tics som andra personer med tics. De brukar delas in i motoriska tics, som består av rörelser, och vokala tics, som består av ljud. Båda kan vara enkla eller mer komplexa.

Motoriska tics

Motoriska tics är återkommande rörelser som är svåra att kontrollera. Vanliga exempel är ögonblinkningar, grimaser, huvudryckningar och axelryckningar.

Mer komplexa motoriska tics kan bestå av flera rörelser, till exempel att hoppa, snurra eller röra vid föremål.

Vokala tics

Vokala tics är återkommande ljud, till exempel harklingar, hostningar, snörvlingar eller grymtningar.

Mer komplexa vokala tics kan innebära att personen upprepar ord eller fraser, antingen sina egna eller sådant som andra har sagt.

Tics, Tourettes syndrom och ADHD

Att ha tics betyder inte automatiskt att man har Tourettes syndrom. Tics kan förekomma under en kortare eller längre period och delas in i olika ticssyndrom beroende på vilka tics personen har och hur länge de har funnits.

För diagnosen Tourettes syndrom ska personen ha haft flera motoriska tics och minst ett vokalt tic. Ticsen ska ha börjat före 18 års ålder och ha förekommit under en period på mer än ett år. Motoriska och vokala tics behöver inte förekomma samtidigt.

ADHD är vanligt hos personer med Tourettes syndrom. I en stor studie hade omkring 54 procent av personer med Tourettes syndrom även ADHD (Hirschtritt m.fl., 2015).

OCD är också vanligt förekommande tillsammans med Tourettes syndrom. Det är dessutom möjligt att ha både OCD och ADHD, och även de två tillstånden kan ge symtom som ibland överlappar.

Tourettes syndrom förknippas ibland med att ofrivilligt säga svordomar eller tabuord, så kallad koprolali. Det förekommer dock bara hos en mindre andel personer med Tourettes syndrom och är alltså inte ett krav för diagnosen.

Tics hos barn med ADHD

Hos barn med både ADHD och tics börjar ADHD-symtomen ofta märkas före ticsen.

Tics debuterar vanligtvis under barndomen och kan variera mycket i både typ och intensitet över tid.

För många barn blir ticsen mer påtagliga vid exempelvis stress, trötthet eller starka känslor.

Ett barn kan också hålla tillbaka sina tics i skolan och sedan få mer tics när det kommer hem och slappnar av.

I skolan är det viktigt att skilja mellan barnets ADHD-symtom och tics. Koncentrationssvårigheter, impulsivitet och behov av struktur kan bero på ADHD, medan själva rörelserna och ljuden är tics. Båda kan samtidigt påverka barnets skoldag.

Du som vuxen kan hjälpa barnet genom att:

• Inte kommentera eller be barnet sluta med sina tics
• Skapa tydliga rutiner och möjlighet till pauser
• Informera skolan om barnets tics och ADHD
• Ge möjlighet att lämna klassrummet en kort stund om ticsen blir besvärande
• Anpassa exempelvis prov eller redovisningar om ticsen gör situationen svårare

Det är också viktigt att behandlingen utgår från vad som faktiskt påverkar barnet mest.

Hos vissa barn med både ADHD och tics är koncentrationssvårigheter, impulsivitet och andra ADHD-symtom ett större hinder i vardagen än själva ticsen.

Att ticsen syns tydligare utåt betyder alltså inte automatiskt att de behöver vara det primära behandlingsfokuset.

Tics hos vuxna med ADHD

Tics kan finnas kvar hos vuxna med ADHD, även om de för många blir lindrigare med åldern. Vissa vuxna har tydliga tics, medan andra har lärt sig att hålla tillbaka eller dölja dem i sociala situationer.

Att försöka kontrollera tics under en längre tid kan vara ansträngande. För en person som samtidigt har ADHD kan en arbetsdag därför innebära både krav på att hantera koncentration och impulser och ansträngningen av att försöka hålla tillbaka tics.

På arbetsplatsen kan tics bli särskilt märkbara i situationer som kräver stillasittande eller tystnad, exempelvis möten och presentationer.

Stress och sömnbrist kan dessutom göra tics mer framträdande samtidigt som ADHD-symtomen kan bli svårare att hantera.

Praktiska anpassningar kan vara möjlighet till korta pauser, en lugnare arbetsplats eller att kunna arbeta ostört delar av dagen.

För vissa kan det också kännas lättare om närmaste kollegor känner till att personen har tics, så att rörelser eller ljud inte behöver förklaras när de uppstår.

Påverkar ADHD-medicin tics?

ADHD-medicin behöver inte förvärra tics. En metaanalys av Cohen med flera från 2015, som omfattade 22 randomiserade placebokontrollerade studier, visade att centralstimulerande läkemedel inte ökade risken för nya eller förvärrade tics hos barn med ADHD jämfört med placebo.

Tics varierar naturligt i intensitet över tid. Om ticsen ökar efter att en ADHD-medicin satts in eller dosen ändrats kan det därför vara svårt att avgöra om förändringen beror på läkemedlet eller på ticsens naturliga variation.

Hos enskilda personer kan tics ändå förändras under behandlingen. Om ticsen tydligt ökar behöver läkaren därför bedöma sambandet och vid behov anpassa behandlingen.

Det finns också ADHD-läkemedel som kan vara särskilt relevanta när en person har både ADHD och tics. Enligt de europeiska riktlinjerna för ticssyndrom från 2022 kan exempelvis guanfacin vara ett alternativ vid samtidig ADHD och tics, eftersom läkemedlet kan ha effekt på båda symtomområdena.

Behandling när man har ADHD och tics

När man har både ADHD och tics anpassas behandlingen efter vilka symtom som påverkar vardagen mest. Lindriga tics som inte orsakar besvär behöver ofta ingen särskild behandling, medan mer besvärande tics kan behandlas med beteendeterapi eller läkemedel.

Enligt de europeiska riktlinjerna för ticssyndrom från 2022 rekommenderas beteendeterapeutiska behandlingar som HRT/CBIT och ERP när behandling av tics behövs och metoderna finns tillgängliga.

När personen samtidigt har ADHD behöver även ADHD-symtomen vägas in. Koncentrationssvårigheter och impulsivitet kan exempelvis göra det svårare att genomföra övningar och följa behandlingen, vilket kan innebära att behandlingen behöver anpassas.

Målet är inte alltid att få bort alla tics, utan att minska de svårigheter som ADHD och tics tillsammans orsakar i vardagen.

Vad kan du göra själv vid ADHD och tics?

Om du har både ADHD och tics kan det hjälpa att minska sådant som gör symtomen svårare att hantera och skapa mer struktur i vardagen. Tics går inte alltid att styra, och att ständigt försöka hålla tillbaka dem kan vara ansträngande.

Några saker som kan hjälpa är:

• Prioritera sömn och återhämtning. Trötthet kan göra tics mer framträdande och samtidigt göra det svårare att hantera ADHD-symtom.
• Skapa struktur i vardagen. Tydliga rutiner, planering och pauser kan minska belastningen, särskilt om du också har svårt med uppmärksamhet och impulskontroll.
• Ge utrymme för tics. Om du ofta håller tillbaka tics i skolan, på jobbet eller bland andra kan det vara hjälpsamt att ha möjlighet att gå undan en stund.
• Berätta för personer omkring dig. Att exempelvis kollegor, lärare eller närstående vet att du har tics kan minska behovet av att förklara eller försöka dölja dem.
• Följ förändringar över tid. Eftersom tics naturligt kan variera i intensitet är det bättre att titta på utvecklingen över en längre period än att dra slutsatser från några enstaka dagar.

Om ticsen orsakar tydliga problem i vardagen behöver du inte försöka hantera dem på egen hand. Det finns behandling som kan hjälpa.

När bör du söka vård?

Sök vård om ticsen gör ont, stör sömnen eller påverkar skolan, arbetet, relationer eller andra delar av vardagen. Det kan också vara bra att söka hjälp om du eller ditt barn har både tics och svårigheter med exempelvis koncentration, impulsivitet eller hyperaktivitet som kan tyda på ADHD.

För barn kan du vända dig till vårdcentralen, elevhälsan eller BUP. Som vuxen kan du börja med att kontakta vårdcentralen eller en psykiatrisk mottagning. Vilken kontaktväg som gäller kan variera mellan olika regioner.

Sök också vård om ticsliknande rörelser eller ljud uppstår plötsligt och kraftigt, särskilt om de kommer tillsammans med andra nya neurologiska symtom. Då kan en läkare behöva bedöma om symtomen har någon annan orsak.

Du kan ringa 1177 om du är osäker på var du ska söka vård.