OCD och ADHD – samsjuklighet

OCD och ADHD är två olika diagnoser, men det är möjligt att ha båda samtidigt. De kan också ge liknande symtom, som koncentrationssvårigheter och rastlöshet, vilket gör att de ibland kan vara svåra att skilja åt. Skillnaden ligger framför allt i vad som orsakar symtomen och hur de behandlas.

Vad är OCD respektive ADHD?

OCD, eller tvångssyndrom, består av två delar som påverkar varandra: tvångstankar och tvångshandlingar.

Tvångstankar är påträngande och oönskade tankar, bilder eller impulser som skapar stark oro. Det kan till exempel handla om rädsla för smitta, att ha skadat någon eller att något ska bli fel.

Tvångshandlingar är beteenden eller mentala ritualer som upprepas för att dämpa oron. Det kan vara att tvätta händerna, kontrollera spisen flera gånger eller räkna i huvudet.

Diagnosen ställs när tvångstankarna eller tvångshandlingarna tar mycket tid, skapar lidande eller hindrar personen i vardagen.

ADHD är en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning som påverkar bland annat uppmärksamhet, aktivitetsnivå och impulskontroll.

Vanliga svårigheter är att hålla fokus, organisera och planera, sitta still eller kontrollera impulser.

Till skillnad från OCD handlar ADHD inte om tvångstankar eller handlingar som utförs för att minska oro.

Symtomen vid ADHD börjar dessutom tidigt i livet och flera symtom ska ha funnits före 12 års ålder.

Så fungerar tvångscirkeln

Vid OCD uppstår ofta en så kallad tvångscirkel. En tvångstanke väcker oro eller ångest, och för att få känslan att gå över utför personen en tvångshandling. Det ger ofta en snabb lättnad, men den är bara tillfällig.

När tvångshandlingen minskar ångesten blir det lätt att ta till samma beteende nästa gång oron kommer. På så sätt fortsätter tvångscirkeln. Behandlingen går därför till stor del ut på att stegvis bryta det här mönstret.

Finns det en koppling mellan OCD och ADHD?

Ja. OCD och ADHD är två olika diagnoser, men de förekommer tillsammans oftare än man skulle förvänta sig av slumpen. Det kallas samsjuklighet och innebär att en person uppfyller kriterierna för båda diagnoserna samtidigt.

Kopplingen verkar vara tydligast hos barn och unga. Studier av barn och ungdomar med OCD har visat att omkring 10–30 procent även har ADHD.

Bland vuxna med OCD är andelen generellt lägre och ligger i många studier under 10–12 procent (Abramovitch m.fl., 2015; Brem m.fl., 2019).

Siffrorna varierar dock mycket mellan olika studier. En viktig anledning är att många studier har gjorts på personer som redan får vård inom specialistpsykiatrin och därför inte nödvändigtvis speglar befolkningen i stort.

Symtomen kan också överlappa. Ett barn med OCD kan exempelvis verka ouppmärksamt när tvångstankar tar mycket av uppmärksamheten (Abramovitch m.fl., 2015).

Det är inte heller fastställt att OCD och ADHD har en gemensam genetisk orsak. Forskningen tyder på att det kan finnas en viss gemensam sårbarhet, framför allt hos barn, men sambandet är fortfarande inte helt klarlagt (Abramovitch m.fl., 2015).

Överlappande symtom: därför kan OCD och ADHD förväxlas

OCD och ADHD kan ge symtom som ser likadana ut, trots att orsaken bakom dem är olika. Koncentrationssvårigheter är ett tydligt exempel.

Vid OCD kan tvångstankar och ritualer ta så mycket uppmärksamhet att det blir svårt att fokusera.

Vid ADHD handlar svårigheterna i stället om att styra och behålla uppmärksamheten.

Det viktiga är alltså inte bara hur ett beteende ser ut, utan varför det uppstår. En elev som verkar ha tappat fokus kan till exempel vara upptagen av en påträngande tvångstanke.

En elev med ADHD kan tappa fokus utan att det finns någon sådan tanke bakom.

Därför behöver en utredning undersöka vad som ligger bakom symtomen, inte bara vilka beteenden som syns utifrån.

Så skiljer sig OCD och ADHD åt

De tydligaste skillnaderna handlar om impulskontroll, ångest och förhållningssätt till risk. På flera punkter kan tillstånden skilja sig tydligt från varandra (Abramovitch, Dar, 2015).

Påträngande tankar förekommer vid båda tillstånden, men de kan upplevas på olika sätt. Vid OCD är tankarna ofta skrämmande eller obehagliga och personen försöker stå emot dem eller neutralisera dem.

Vid ADHD handlar det oftare om tankar som vandrar eller snabbt skiftar fokus, utan att de behöver neutraliseras genom en tvångshandling.

Varför är rätt diagnos svår att ställa?

Symtomen vid OCD och ADHD kan överlappa, vilket gör att ett av tillstånden ibland missas. Ett barn med OCD som fastnar i tvångstankar eller ritualer kan till exempel uppfattas som ouppmärksamt.

Samtidigt kan tvångstankarna vara svåra att upptäcka om barnet skäms för dem eller inte berättar om dem.

Omvänt kan kontrollbeteenden hos en person med ADHD ibland likna OCD, trots att de egentligen är strategier för att hantera exempelvis glömska.

Att gå tillbaka och kontrollera att dörren är låst för att man faktiskt brukar glömma är något annat än att kontrollera flera gånger på grund av en tvångstanke eller stark oro.

Vanliga feltolkningar i praktiken

• Långsamt skolarbete kan uppfattas som koncentrationssvårigheter, men kan bero på att uppgiften görs om tills den känns rätt
• Mentala ritualer, som att räkna eller be tyst, syns inte utifrån och kan därför vara svårare att upptäcka
• Perfektionism och struktur vid ADHD kan misstas för tvång, trots att beteendet inte drivs av tvångstankar
• Flickor och kvinnor med ADHD får ofta sina svårigheter upptäckta senare, en grupp som Socialstyrelsen särskilt har uppmärksammat (Socialstyrelsen, 2024)
• Undvikande av situationer kan uppfattas som ointresse eller ovilja, trots att det egentligen drivs av oro eller ångest

Så går en utredning till

En utredning görs av läkare eller psykolog och kartlägger symtomen och vad som kan ligga bakom dem. Den kan innehålla kliniska intervjuer, uppgifter från anhöriga och, för barn, information från skolan.

Olika skattningsskalor kan också användas som en del av bedömningen.

Y-BOCS (Yale-Brown Obsessive Compulsive Scale) används för att bedöma tvångssymtomens omfattning, och för barn finns barnversionen CY-BOCS. Skalor som ASRS och Conners kan användas för att kartlägga ADHD-symtom.

Vid en ADHD-utredning undersöks också om flera symtom har funnits före 12 års ålder.

Självtester på nätet räcker inte för att ställa en diagnos. De kan ge en indikation på att vissa symtom finns, men kan inte avgöra varför de uppstår eller om något annat tillstånd förklarar dem bättre.

Den bedömningen behöver göras inom ramen för en klinisk utredning.

Vad händer i hjärnan vid OCD och ADHD?

Både OCD och ADHD har kopplats till förändringar i nätverk mellan pannloben och djupare delar av hjärnan. Bland annat handlar det om så kallade kortiko-striatala nätverk, som är involverade i exempelvis uppmärksamhet, impulskontroll och hur vi styr våra beteenden (Stein, Costa, 2019; Brem, Grünblatt, 2019).

Studier visar både likheter och skillnader i hur dessa nätverk fungerar vid OCD och ADHD. Vid OCD har man bland annat sett ökad aktivitet i vissa delar av nätverken, medan ADHD har kopplats till lägre aktivitet i delar som är viktiga för uppmärksamhet och impulskontroll (Brem, Grünblatt, 2019).

Även hjärnans signalsubstanser är involverade. Serotonin är relevant vid behandling av OCD, medan bland annat dopamin och noradrenalin har betydelse för hur hjärnan fungerar vid ADHD.

Ärftlighet har också stor betydelse för båda tillstånden. ADHD har i tvillingstudier uppskattats ha en ärftlighet på omkring 74 procent (Faraone, Larsson, 2019).

För OCD uppskattas ärftligheten ofta till omkring 40–50 procent. En svensk tvillingstudie från 2024 uppskattade ärftligheten för kliniskt diagnostiserad OCD till omkring 50 procent (Mataix-Cols m.fl., 2024).

Samtidigt går varken OCD eller ADHD att förklara med en enskild gen, signalsubstans eller förändring i hjärnan. Flera biologiska och miljömässiga faktorer samverkar.

Hur påverkar ADHD förloppet vid OCD?

Att ha både OCD och ADHD kan innebära större svårigheter i vardagen än att ha bara ett av tillstånden.

Forskning har visat en högre grad av funktionsnedsättning hos personer med båda diagnoserna, medan själva innehållet i tvångssymtomen inte verkar skilja sig särskilt mycket från personer som enbart har OCD (Brem, Grünblatt, 2019).

När båda tillstånden börjar tidigt har det i studier kopplats till svårare tvångssymtom och ett mer långvarigt förlopp.

Därför är det viktigt att uppmärksamma båda diagnoserna och inte bara de symtom som märks mest.

ADHD kan också ha betydelse för hur behandlingen fungerar. I en studie av 95 vuxna med OCD förbättrades tvångssymtomen mindre efter sex månaders behandling hos personer som haft ADHD i barndomen än hos dem som inte hade det (Çelebi, Koyuncu, 2020).

Studien är relativt liten och resultatet behöver därför tolkas försiktigt. Det finns dock stöd för att samtidig ADHD kan göra behandlingen av OCD mer komplex, vilket gör det viktigt att ta hänsyn till båda tillstånden i behandlingsplanen.

Behandling när man har både OCD och ADHD

När man har både OCD och ADHD behöver behandlingen anpassas efter vilka symtom som påverkar vardagen mest.

Eftersom tillstånden behandlas på olika sätt kan flera insatser behövas, antingen samtidigt eller i olika steg.

KBT med exponering och responsprevention

Vid OCD är KBT med exponering och responsprevention (ERP) en central behandling. Exponering innebär att du stegvis närmar dig situationer, tankar eller annat som väcker obehag.

Responsprevention innebär att du samtidigt övar på att låta bli tvångshandlingen.

Om du till exempel är rädd för smitta kan behandlingen innebära att röra vid något som känns smutsigt utan att tvätta händerna direkt efteråt.

På så sätt får du stegvis träna på att hantera obehaget utan att ta till tvångshandlingen (1177 Vårdguiden; Öst, Riise, 2016).

Ofta ingår också övningar att göra mellan behandlingstillfällena. KBT kan ges på en mottagning eller som internetbaserad behandling via vissa regioner (1177 Vårdguiden).

Vid OCD kan även antidepressiva läkemedel användas, framför allt SSRI. Det kan ta flera veckor innan behandlingen ger önskad effekt (1177 Vårdguiden)

Läkemedel och stöd vid ADHD

Vid ADHD kan behandlingen bestå av läkemedel i kombination med andra insatser och anpassningar.

Vanliga läkemedel är centralstimulerande läkemedel som metylfenidat och lisdexamfetamin samt icke-centralstimulerande alternativ som atomoxetin och guanfacin.

Stödet kan också handla om exempelvis psykoedukation, kognitivt stöd och anpassningar i skolan eller på arbetsplatsen.

Vilka insatser som behövs beror på personens symtom och situation (Socialstyrelsen, 2024).

Om ADHD gör det svårt att planera, komma ihåg eller genomföra hemuppgifter kan även OCD-behandlingen behöva anpassas.

Det kan exempelvis innebära tydligare struktur och stöd för att få exponeringsövningarna att fungera i vardagen.

Kan ADHD-medicin förvärra OCD?

Det finns inte något enkelt svar. Forskningsunderlaget om ADHD-läkemedel hos personer som samtidigt har OCD är begränsat.

Det finns enstaka fallrapporter där tvångssymtom har uppstått eller förvärrats i samband med behandling med centralstimulerande läkemedel.

Samtidigt finns det också rapporter om personer med både OCD och ADHD som har förbättrats när ADHD behandlats.

En systematisk översikt av Abramovitch med flera från 2015 konstaterade att kunskapsläget är begränsat och att mer forskning behövs.

Det betyder inte att personer med OCD generellt bör undvika ADHD-medicin. Behandlingen behöver bedömas individuellt och följas upp av läkare, så att både ADHD-symtom och eventuella förändringar i tvångssymtomen kan följas över tid.

Anpassningar i skolan och på arbetsplatsen

Både tvångssymtom och ADHD-symtom kan bli mer påtagliga när kraven är höga eller det saknas tydlig struktur. I skolan och på arbetsplatsen kan därför rätt anpassningar göra det lättare att hantera vardagen, utan att samtidigt förstärka tvångsbeteenden.

En bra tumregel är att anpassningar ska minska belastningen, inte hjälpa tvånget att fortsätta. Extra tid på prov kan till exempel vara hjälpsamt, men om tiden används till att kontrollera svaren om och om igen kan det i stället förstärka tvånget.

• Tydliga, skriftliga instruktioner och nedbrutna deluppgifter
• Förutsägbart schema och förberedelse inför förändringar
• Möjlighet till kortare pauser och en lugnare arbetsplats
• Överenskommelse om hur personalen svarar på upprepade kontrollfrågor, i stället för att ge bekräftelse varje gång
• En namngiven kontaktperson som håller ihop kontakten mellan skola, vård och hem

Anpassningarna bör följas upp regelbundet. Det som fungerar under en lugnare period kan behöva förändras om symtomen eller kraven i vardagen förändras.

Att vara anhörig till någon med OCD och ADHD

Som anhörig är det lätt att bli involverad i tvången. Det kan handla om att svara på samma trygghetsfråga många gånger, öppna dörrar åt någon som är rädd för smitta eller vänta medan ritualerna blir klara.

Det görs ofta för att hjälpa och minska personens oro, men kan samtidigt bidra till att tvånget fortsätter. Därför kan en del av behandlingen vara att anhöriga gradvis minskar sin medverkan i tvångshandlingar och ritualer. Det bör göras stegvis och tillsammans med behandlaren (Öst, Riise, 2016).

Närstående kan ha en viktig roll i behandlingen, särskilt när barn och unga ska öva mellan besöken (1177 Vårdguiden). Samtidigt kan anhöriga själva behöva stöd. OCD-förbundet och Riksförbundet Attention erbjuder information och stöd för närstående.

OCD, ADHD och andra NPF-diagnoser

NPF står för neuropsykiatriska funktionsnedsättningar och omfattar bland annat ADHD, autism, Tourettes syndrom och språkstörning. OCD räknas inte som en NPF-diagnos.

I diagnossystemet DSM-5 tillhör OCD gruppen tvångssyndrom och relaterade tillstånd. Till samma grupp hör bland annat dysmorfofobi, samlarsyndrom, trichotillomani och dermatillomani (skin picking).

Är OCD en form av autism?

Nej. OCD och autism är separata diagnoser med olika kriterier, men de förekommer ofta tillsammans och kan likna varandra utifrån.

Repetitiva beteenden vid autism, som att följa samma rutin eller ordna föremål, upplevs vanligtvis som meningsfulla eller lugnande.

Tvångshandlingar vid OCD upplevs som påtvingade och plågsamma, och utförs för att avvärja något befarat.

Tics och Tourettes syndrom

Tics kan ibland förväxlas med tvångshandlingar. Ett tic är en snabb, återkommande rörelse eller ett ljud som ofta föregås av en kroppslig förkänsla.

En tvångshandling utförs däremot vanligtvis för att minska obehag eller som svar på en tvångstanke.

Tics och ADHD kan förekomma samtidigt, och även OCD är vanligt hos personer med ticssyndrom.

När flera tillstånd förekommer samtidigt behöver behandlingen anpassas efter personens samlade symtom och vilka svårigheter som påverkar vardagen mest.

När ska du söka vård?

Sök hjälp när tvångstankar, ritualer eller koncentrationssvårigheter tar mycket tid, skapar lidande eller hindrar skola, arbete eller relationer. Du behöver inte vänta tills problemen blivit stora.

Vuxna kan vända sig till vårdcentralen eller en psykiatrisk mottagning. På många psykiatriska mottagningar går det också att göra en egenanmälan.

För barn och unga kan vårdcentralen, elevhälsan eller BUP vara vägar till hjälp. Vilken kontaktväg som gäller kan variera mellan olika regioner (1177 Vårdguiden).

Ring 1177 om du vill ha sjukvårdsrådgivning och hjälp att bedöma symtomen. Kontakta en psykiatrisk akutmottagning eller akutmottagning om du eller någon närstående mår så dåligt att situationen är akut. Ring 112 vid omedelbar fara.