Kosttillskott vid ADHD

Omega-3 och magnesium är bland de mest studerade kosttillskotten vid ADHD, men effekten är oftast liten jämfört med läkemedel. Även zink, järn, vitamin D, saffran, GABA, L-tyrosin och probiotika diskuteras ofta, men forskningsstödet skiljer sig mycket mellan olika tillskott. Inget kosttillskott ersätter medicinsk utredning eller ADHD-medicin, men vissa kan fungera som komplement efter avstämning med läkare.

Vanliga kosttillskott vid ADHD

Många med ADHD, och föräldrar till barn med diagnosen, söker efter kosttillskott som komplement till läkemedel. Anledningen är ofta en önskan om färre biverkningar, eller ett alternativ som upplevs mer naturligt än centralstimulerande läkemedel.

Men forskningsläget skiljer sig kraftigt mellan olika tillskott. Omega-3 är det mest studerade tillskottet vid ADHD och har visat en liten effekt på symtom i vissa analyser. Magnesium, zink, järn och vitamin D är framför allt relevanta när det finns brist eller låga nivåer.

Andra tillskott, som GABA, L-tyrosin, probiotika och saffran, bygger på ett mer begränsat forskningsunderlag. Saffran sticker ut eftersom några mindre kliniska studier har visat lovande resultat, men det är fortfarande för tidigt att se det som en etablerad behandling.

Gemensamt för alla kosttillskott vid ADHD är att de bör diskuteras med läkare innan de påbörjas, särskilt vid samtidig medicinering, graviditet, annan sjukdom eller om tillskottet ska ges till barn.

Omega-3

Omega-3 vid ADHD är det kosttillskott som har studerats mest. Omega-3 består bland annat av fettsyrorna EPA och DHA, som finns i fet fisk och fiskolja.

En större meta-analys visade att omega-3-tillskott gav en liten men statistiskt säkerställd förbättring av ADHD-symtom hos barn. Effekten var dock betydligt svagare än vid behandling med ADHD-läkemedel (Bloch & Qawasmi, 2011).

EPA, eikosapentaensyra, och DHA, dokosahexaensyra, är de två huvudsakliga omega-3-fettsyrorna som studerats. Fiskolja innehåller ofta båda i varierande proportioner.

I flera analyser verkar tillskott med högre andel EPA vara kopplade till något bättre effekt på ADHD-symtom än tillskott med högre andel DHA.

Effekten av omega-3 är samtidigt omdiskuterad, eftersom studieresultaten inte är helt samstämmiga. Det finns alltså visst stöd för omega-3 som komplement, men effekten är oftast liten och omega-3 bör inte ses som en ersättning för utredning, läkemedel eller annan behandling.

Vanlig dosering av omega-3

Doserna ovan speglar nivåer som ofta förekommer i studier och tillskottsprodukter, inte en generell rekommendation. Rätt dos beror på ålder, vikt, kost, hälsotillstånd och eventuell samtidig medicinering.

Magnesium

Magnesium vid ADHD diskuteras ofta eftersom magnesium har betydelse för nervsystemets funktion, muskelaktivitet och signalöverföring.

Vissa studier har undersökt om barn med ADHD oftare har låga magnesiumnivåer och om tillskott kan påverka symtom som hyperaktivitet, irritabilitet och koncentrationssvårigheter.

En öppen studie på barn med ADHD visade att barnen hade lägre nivåer av magnesium i röda blodkroppar än kontrollgruppen.

I samma studie minskade vissa beteendesymtom efter tillskott med magnesium och vitamin B6 under minst två månader (Mousain-Bosc m.fl., 2006).

Resultaten ska tolkas försiktigt, eftersom studien var öppen och saknade placebokontroll. Det innebär att man inte säkert kan säga hur stor del av förbättringen som berodde på magnesium i sig.

Magnesium kan vara mest relevant om det finns låga nivåer eller om kosten innehåller lite magnesiumrika livsmedel.

Magnesium finns naturligt i flera vanliga livsmedel:

• Gröna bladgrönsaker, till exempel spenat
• Nötter och frön, till exempel mandel och pumpafrön
• Fullkornsprodukter, till exempel havregryn och fullkornsbröd
• Baljväxter, till exempel svarta bönor och linser

Att äta magnesiumrik mat regelbundet kan vara ett bättre första steg än att direkt börja med tillskott. Vid misstänkt brist kan provtagning och rådgivning från vården ge vägledning.

Zink

Zink vid ADHD har studerats eftersom zink är viktigt för hjärnans utveckling, immunförsvar och signalämnen som dopamin.

Låga zinknivåer har i vissa studier kopplats till mer hyperaktivitet, impulsivitet och ouppmärksamhet hos barn.

Forskningsläget är däremot inte tillräckligt starkt för att rekommendera zink som generell behandling vid ADHD.

Zink verkar främst vara relevant om det finns konstaterad brist eller låga nivåer. Då kan tillskott vara motiverat, men behandlingen bör följas upp så att dosen blir rätt.

För höga doser zink kan ge biverkningar och påverka upptaget av andra mineraler, till exempel koppar.

Därför bör zinktillskott inte tas i höga doser under längre tid utan medicinsk rådgivning.

Zink finns naturligt i bland annat kött, skaldjur, mejeriprodukter, baljväxter, nötter och frön.

Järn

Järn vid ADHD är relevant eftersom järn behövs för flera processer i hjärnan, bland annat dopaminsystemet. Forskning har visat att lågt ferritin, som speglar kroppens järndepåer, kan vara vanligare hos barn med ADHD än hos barn utan ADHD (Konofal m.fl., 2004).

Lågt järn kan bidra till trötthet, koncentrationssvårigheter, rastlöshet och försämrad ork. Det kan därför ibland förstärka svårigheter som redan finns vid ADHD.

Samtidigt ska järn inte tas på egen hand utan konstaterad brist. För mycket järn kan vara skadligt, särskilt för barn. Om järnbrist misstänks bör ferritin och andra järnmarkörer kontrolleras med blodprov innan tillskott påbörjas.

Vid konstaterad järnbrist behandlas bristen vanligtvis enligt samma principer som hos personer utan ADHD, men uppföljning är viktig för att se att nivåerna normaliseras.

Vitamin D

Vitamin D vid ADHD har studerats eftersom vitamin D har betydelse för hjärnans utveckling, immunförsvar och nervsystemets funktion.

Låga nivåer av vitamin D har i vissa studier observerats oftare hos personer med ADHD, men det är inte klarlagt om bristen bidrar till symtomen eller om sambandet beror på andra faktorer.

Det finns därför inget starkt stöd för att vitamin D-tillskott minskar ADHD-symtom hos personer som redan har normala nivåer.

Däremot bör vitamin D-brist behandlas oavsett ADHD, eftersom vitamin D är viktigt för skelett, muskler och allmän hälsa.

Vitamin D kan vara särskilt relevant att kontrollera hos personer som får lite sol, äter begränsat med vitamin D-rika livsmedel eller har andra riskfaktorer för brist. Provtagning kan visa om tillskott behövs.

GABA

GABA vid ADHD väcker intresse eftersom GABA är hjärnans viktigaste hämmande signalsubstans. Den hjälper nervsystemet att bromsa aktivitet och skapa balans mellan aktivering och hämning.

Viss forskning med hjärnavbildning har visat avvikelser i GABA-systemet hos personer med ADHD. Det betyder däremot inte automatiskt att GABA som kosttillskott hjälper vid ADHD.

En viktig osäkerhet är hur väl GABA som tas via munnen faktiskt påverkar hjärnan. Det är fortfarande oklart i vilken utsträckning GABA-tillskott passerar blod-hjärnbarriären och ger en relevant effekt på ADHD-symtom.

I dagsläget finns det mycket få kontrollerade studier på GABA-tillskott specifikt vid ADHD. Därför bör GABA ses som ett tillskott med svagt vetenskapligt stöd, inte som en etablerad behandling.

L-tyrosin

L-tyrosin vid ADHD diskuteras eftersom tyrosin är en aminosyra som kroppen använder för att bilda dopamin och noradrenalin.

Dessa signalsubstanser är centrala för uppmärksamhet, motivation och impulskontroll, och hänger ihop med hur ADHD påverkar hjärnan. De påverkas även av flera ADHD-läkemedel.

Det kan därför låta logiskt att L-tyrosin skulle kunna hjälpa vid ADHD. Men kopplingen är inte så enkel.

Att ett ämne ingår i produktionen av dopamin betyder inte att tillskott automatiskt förbättrar dopaminsignaleringen eller minskar ADHD-symtom.

Forskningsstödet för L-tyrosin vid ADHD är begränsat. Det finns inte tillräckligt med starka kliniska studier för att säga att L-tyrosin har tydlig effekt på ADHD-symtom.

Personer som tar centralstimulerande läkemedel bör vara extra försiktiga med aminosyratillskott som påverkar dopamin- och noradrenalinsystemet. Kombinationer bör alltid diskuteras med läkare.

Probiotika och tarmflorans roll

Probiotika vid ADHD diskuteras inom forskningen om tarm-hjärna-axeln, alltså kopplingen mellan tarmflora, immunförsvar och hjärnfunktion. Området är intressant, men fortfarande osäkert.

En finsk randomiserad studie undersökte om probiotikatillskott till spädbarn under de första sex levnadsmånaderna kunde påverka risken för senare neuropsykiatriska diagnoser.

Vid 13 års ålder hade 17,1 procent av barnen i placebogruppen fått diagnosen ADHD eller autism, medan inga barn i probiotikagruppen hade fått någon av diagnoserna (Pärtty m.fl., 2015).

Resultatet är uppmärksammat, men bör tolkas försiktigt. Studien var liten, omfattade 75 barn totalt och testade en specifik bakteriestam, Lactobacillus rhamnosus GG, tidigt i livet.

Den visar därför inte att probiotika behandlar ADHD-symtom hos äldre barn eller vuxna.

Nyare studier på barn med redan etablerad ADHD-diagnos har inte visat samma tydliga effekt på symtomnivå. Det talar för att en eventuell effekt i så fall kan vara kopplad till tidig utveckling, snarare än behandling av ADHD i efterhand.

Biverkningar av probiotika är oftast milda och kan bestå av tillfälliga magbesvär som gaser eller uppblåsthet. För personer med nedsatt immunförsvar eller allvarlig sjukdom bör probiotika alltid diskuteras med läkare.

Saffran

Saffran vid ADHD är ett av de mer uppmärksammade växtbaserade alternativen. Saffran, Crocus sativus, har undersökts i några mindre kliniska studier, främst på barn och ungdomar.

I en dubbelblind pilotstudie på 54 barn och ungdomar jämfördes saffran med metylfenidat under sex veckor.

Studien visade ingen statistiskt säkerställd skillnad mellan grupperna i förbättring av ADHD-symtom, och biverkningsmönstret var liknande (Baziar m.fl., 2019).

En senare studie undersökte saffran som tillägg till metylfenidat och fann att kombinationen gav större symtomförbättring än metylfenidat tillsammans med placebo (Khaksarian m.fl., 2021).

Resultaten är lovande, men det är viktigt att vara försiktig med tolkningen. Studierna är små, kortvariga och behöver upprepas i större och mer oberoende prövningar.

Det är därför för tidigt att säga att saffran har samma effekt som ADHD-läkemedel eller att det kan ersätta etablerad behandling.

Saffran bör också hanteras med försiktighet eftersom växtbaserade tillskott kan variera i innehåll, kvalitet och dosering.

Den som tar läkemedel eller vill ge saffran till barn bör först rådgöra med läkare.

Vilka kosttillskott har bäst stöd?

Forskningsstödet skiljer sig mycket mellan olika kosttillskott. Tabellen nedan sammanfattar hur man kan tänka på ett övergripande plan.

Kosttillskott till barn och vuxna med ADHD

Kosttillskott behöver bedömas olika för barn och vuxna. Barn växer, har lägre kroppsvikt och är ofta mer känsliga för fel dosering.

För barn med NPF är det därför ofta bättre att först se över mat och måltidsrutiner innan man börjar med tillskott. Här berättar vi mer hur man kan tänka kring mat för barn med npf-diagnos.

Kosttillskott till barn med ADHD bör alltid diskuteras med barnläkare, läkare eller annan vårdpersonal.

För vuxna är det ofta lättare att själv prova receptfria tillskott, men även vuxna bör vara försiktiga vid samtidig ADHD-medicinering. Det gäller särskilt tillskott som kan påverka signalsubstanser, sömn, aptit eller blodtryck.

Ett bra sätt att utvärdera kosttillskott är att bara testa en förändring i taget. Annars blir det svårt att veta vad som faktiskt hjälper, vad som inte gör någon skillnad och vad som eventuellt ger biverkningar.

Att tänka på innan du börjar med kosttillskott

Kosttillskott kan kännas ofarliga eftersom de ofta säljs receptfritt, men de kan ändå ge biverkningar, interagera med läkemedel eller bli skadliga i för höga doser.

Innan du börjar med kosttillskott vid ADHD är det klokt att tänka på följande:

• Kontrollera brist innan du tar järn, zink eller vitamin D.
• Rådgör med läkare om du tar ADHD-medicin.
• Var extra försiktig med tillskott till barn.
• Testa ett tillskott i taget.
• Följ upp effekt och biverkningar.
• Avsluta tillskott som inte ger tydlig nytta.
• Se kosttillskott som komplement, inte som ersättning för behandling.

Vissa brister, som lågt järn eller vitamin D, kan påverka ork, koncentration och allmänt mående. Då är det viktigt att bristen behandlas.

Men om nivåerna redan är normala är det inte säkert att extra tillskott ger någon effekt på ADHD-symtom.

Kontakta alltid läkare innan du kombinerar kosttillskott med receptbelagd ADHD-medicin.

Det gäller särskilt saffran, GABA, L-tyrosin och andra tillskott som kan påverka nervsystemet.