Nattskräck och ADHD

Nattskräck är en parasomni där personen plötsligt får kraftiga rädsloepisoder under djupsömn, ofta utan minne av händelsen efteråt. Hos personer med ADHD är nattskräck vanligare på grund av känsligare sömnreglering, sömnbrist och högre stressnivåer, vilket stör övergångarna mellan sömnfaser och ökar risken för dessa episoder.

Vad är nattskräck?

Nattskräck, eller pavor nocturnus, är en sömnstörning som tillhör gruppen parasomnier – sömnstörningar som karaktäriseras av att hjärnan befinner sig delvis i sömn, delvis i ett vaket tillstånd (Internetmedicin, 2026).

Episoderna inträffar vanligtvis under de första 1–3 timmarna efter insomning, när djupsömnen (NREM-sömnen) är som djupast.

Det är under övergångarna från djupsömn till lättare sömnfaser som nattskräck uppstår. En episod varar oftast några minuter, men kan i vissa fall pågå upp till 30 minuter (Mason & Pack, 2007).

Det mest karaktäristiska med nattskräck är att personen inte minns händelsen nästa dag. Hjärnan har inte registrerat episoden som ett medvetet minne – vilket skiljer den tydligt från mardrömmar som man ofta kan berätta om efteråt.

Ungefär fem procent av alla barn drabbas av nattskräck (Doktorn.com / Praktisk Medicin, 2023). Tillståndet är vanligast hos barn med ADHD-diagnos, särskilt i åldern 3–12 år, men kan förekomma hos vuxna med ADHD – framför allt under perioder av hög stress eller sömnbrist.

Förekomsten av parasomnier är generellt högre hos barn med neurologiska eller psykiatriska tillstånd som ADHD och epilepsi (MedicSpark, 2023).

Gör ett gratis ADHD-test online

Vanliga symtom på nattskräck

Episoderna börjar ofta plötsligt och intensivt. Personen kan skrika högt eller gråta hjärtskärande, sitta upp i sängen eller börja gå runt. Trots att ögonen är öppna går det inte att få kontakt eller trösta.

Hos barn kan episoderna vara mer dramatiska med högljudda skrik, medan vuxna oftare uppvisar rastlöshet och förvirring. Efter episoden somnar personen oftast om snabbt och sover vidare som vanligt resten av natten.

Sambandet mellan nattskräck och ADHD

Det finns flera förklaringar till kopplingen mellan ADHD och nattskräck. Personer med ADHD har generellt en ökad hjärnaktivitet som inte alltid stänger av tillräckligt under sömnen.

Hjärnan fortsätter att vara hyperalert, vilket kan störa de normala övergångarna mellan sömnfaserna – och det är just under dessa övergångar som nattskräck uppstår.

Oregelbundna sömnmönster är vanligare vid ADHD. Många har svårt att somna på kvällen, vaknar ofta under nätterna och får inte tillräckligt med sömn (Cortese et al., 2013).

Sömnbrist är en känd utlösande faktor för nattskräck: när du inte får tillräcklig sömn blir djupsömnen djupare som kompensation, vilket ökar risken för att hjärnan fastnar i mellantillstånd.

Personer med ADHD upplever ofta högre nivåer av stress och ångest, vilket ökar risken för sömnstörningar i allmänhet och nattskräck i synnerhet.

Det är inte alla med ADHD som drabbas, men kombinationen av biologiska faktorer, sömnproblem och stress ökar sårbarheten.

Här kan du läsa mer om adhd och sömnproblem.

Orsak – varför uppstår nattskräck?

Etiologin till nattskräck är inte fullständigt fastställd, men ett flertal riskfaktorer är välkända (Internetmedicin, 2026):

• Ärftlighet: Har en förälder haft nattskräck är risken för barnet ungefär dubbelt så hög (Mason & Pack, 2007). Det hänger sannolikt ihop med ärftliga skillnader i hur hjärnan styr sömnfasövergångar.
• Sömnbrist och oregelbunden sömnrytm: En av de vanligaste utlösande faktorerna. Djupsömnen blir djupare som kompensation, vilket ökar risken för ofullständigt uppvaknande.
• Stress och ångest: Höga stressnivåer triggar sömnstörningar och ökar risken för nattskräck, framför allt vid förändringar i livet.
• Feber: Vanlig utlösare hos barn – infektioner påverkar sömnkvaliteten och ökar risken under sjukdomsperioder.
• Full urinblåsa: Kan störa sömnen tillräckligt för att utlösa en episod; kissa alltid innan läggdags.
• Läkemedel: Vissa läkemedel och substanser som påverkar CNS kan öka risken för parasomnier (Internetmedicin, 2026).
• Miljömässiga faktorer: Överstimulering från skärmar innan läggdags, förändringar i hemmet eller psykosociala stressorer kan bidra.

Barn i åldern 3–12 år är särskilt utsatta eftersom hjärnans sömnreglering ännu mognar och övergångarna mellan sömnfaser inte är lika stabila. Det vanliga är att nattskräck går över senast i puberteten (Doktorn.com, 2023).

Skillnaden mellan nattskräck och mardrömmar

Många blandar ihop nattskräck med mardrömmar, men det är två helt olika fenomen.

Hur kan jag hantera nattskräck?

Det viktigaste under en episod är att inte försöka väcka personen. Att väcka mitt i episoden ökar förvirringen och kan förlänga eller intensifiera anfallet (Internetmedicin, 2026). Personen förstår inte vart han eller hon befinner sig eller vem du är.

Sitt lugnt bredvid och vänta ut episoden. Håll ett öga på personen för att se till att han eller hon inte skadar sig. Flytta undan vassa föremål, blockera trappor och skapa en säker zon runt sängen.

Om personen går omkring, lotsa personen försiktigt tillbaka till sängen utan kraftiga tag eller höjd röst. De flesta episoder avtar av sig själva inom några minuter, och personen somnar sedan om naturligt.

För familjer där nattskräcken inträffar vid ungefär samma tid varje natt kan schemalagd väckning vara effektivt. Metoden går ut på att försiktigt väcka personen 15–30 minuter innan den typiska tiden för episoden och sedan låta personen somna om.

Detta bryter sömnmönstret och kan förhindra att nattskräcken utlöses (Owens, 2005). En sömndagbok hjälper dig kartlägga mönstret.

Förebyggande strategier och behandling

Den mest effektiva strategin för att minska nattskräck är att etablera regelbundna sömnrutiner. Barn i åldern 6–12 år behöver vanligtvis 9–12 timmar per natt; vuxna behöver 7–9 timmar.

Melatonin kan i samråd med läkare hjälpa till att reglera sömnrytmen och göra det lättare att somna vid rätt tid.

Enligt Internetmedicin (2025) subventioneras receptbelagd melatonin för barn och ungdomar i åldern 6–17 år med ADHD, om sömnhygienåtgärder har visat sig otillräckliga.

Dosering och timing måste alltid anpassas individuellt av sjukvårdspersonal.

Beteendemässiga metoder som avslappningsövningar, mindfulness och visuella scheman för kvällsrutinen kan göra skillnad – särskilt för personer med ADHD som behöver tydlig struktur.

I enstaka fall kan läkare överväga justering av befintlig ADHD-medicin om den påverkar sömnen negativt.

När bör jag söka hjälp för nattskräck?

Nattskräck är ett benignt tillstånd som inte beror på allvarlig patologi (Internetmedicin, 2026). Det växer oftast bort när barn blir äldre och hjärnans sömnreglering mognar – de flesta barn slutar få episoder i tonåren.

Det finns situationer när professionell hjälp är befogad:

• Du är osäker på om det är nattskräck eller ett epileptiskt anfall. Vissa typer av epilepsi kan se likadana ut, och en sömnundersökning med polygrafi eller videoinspelning kan behövas för korrekt diagnos (Internetmedicin, 2026).
• Episoderna är mycket frekventa – exempelvis flera gånger per vecka under längre tid.
• Det finns risk för skada under episoderna.
• Nattskräcken påverkar dagtid: trötthet, koncentrationssvårigheter i skola eller arbete, eller ändrat beteende.
• Det finns samsjuklighet som depression, ångest eller PTSD som behöver behandlas parallellt.

En videoupptagning av en episod kan vara mycket värdefull vid läkarbesök, eftersom det ger vårdpersonal möjlighet att se exakt vad som händer och skilja nattskräck från andra tillstånd.