PMS och ADHD

ADHD och PMS hänger ihop eftersom sjunkande östrogen före mens försvagar hjärnans dopaminsystem, vilket förstärker ADHD-symtom som koncentrationssvårigheter, impulsivitet och irritabilitet. Kvinnor med ADHD har ungefär tre gånger så hög risk för PMDS, den svåra formen av PMS. Besvären kan behandlas med ADHD-medicin, SSRI, vissa p-piller och symtomdagbok.

Hur hänger ADHD och PMS ihop?

Många kvinnor med ADHD märker att symtomen blir tydligt värre under perioden före mens. Koncentrationen sviktar, impulsiviteten ökar och irritabiliteten blir svårare att hantera.

Kvinnor med ADHD verkar också vara mer sårbara för hormonrelaterade humörbesvär än andra kvinnor, både före mens, efter en förlossning och under klimakteriet (Dorani m.fl., 2021).

Sambandet beror på att kvinnliga könshormoner påverkar samma signalsubstanser i hjärnan som är inblandade vid ADHD.

När hormonnivåerna sjunker före mens får hjärnan sämre stöd för uppmärksamhet och känsloreglering. Därför kan ADHD och PMS förstärka varandra.

Men området har länge varit underforskat. ADHD-forskningen har främst utgått från pojkar och män, och kvinnor får ofta sin ADHD-diagnos flera år senare än män.

Först under senare år har forskare börjat studera hur menscykeln påverkar ADHD-symtom hos kvinnor (Haimov-Kochman, Berger, 2014).

Det betyder att många kvinnor under lång tid har fått höra att deras cykliska besvär ”bara är PMS”, utan att kopplingen till ADHD har uppmärksammats.

Vad är PMS och PMDS?

PMS (premenstruellt syndrom) är psykiska och fysiska besvär som uppträder 1–2 veckor före mens och försvinner inom några dagar efter att blödningen börjat.

Hos en del pågår besvären under hela perioden från ägglossningen fram till mens (1177, 2025).

De flesta som har mens känner av något symtom, men cirka 20–30 procent har så kraftiga besvär att vardagen påverkas (Yonkers, O’Brien, Eriksson, 2008).

Varför vissa får PMS och andra inte är fortfarande inte helt känt.

PMDS (premenstruellt dysforiskt syndrom) är den svåra formen av PMS. Vid PMDS dominerar de psykiska symtomen, till exempel kraftiga humörsvängningar, intensiv irritation eller djup nedstämdhet.

PMDS drabbar omkring 3–8 procent av alla kvinnor i fertil ålder (Yonkers, O’Brien, Eriksson, 2008). När strikta diagnoskriterier med daglig dokumentation används blir siffran lägre.

Så ställs diagnosen PMDS

PMDS är en egen psykiatrisk diagnos i diagnosmanualen DSM-5. För att diagnosen ska ställas krävs att (APA, 2013):

• du har minst fem symtom under veckan före mens,
• minst ett av symtomen är ett av de fyra kärnsymtomen: humörsvängningar, irritabilitet, nedstämdhet eller ångest,
• symtomen minskar inom några dagar efter att mensen börjat och är små eller borta veckan efter mens,
• besvären påverkar arbete, studier, relationer eller vardag,
• symtomen dokumenteras dagligen under minst två menscykler.

Dokumentationen visar om besvären verkligen följer cykeln eller om de finns hela månaden.

Om symtomen bara bedöms i efterhand, utan dagbok, räknas det som en preliminär diagnos (Broughton m.fl., 2025).

ADHD, PMS eller PMDS – hur skiljer man dem åt?

ADHD, PMS och PMDS kan ge liknande symtom, till exempel koncentrationssvårigheter, irritabilitet och trötthet. Den viktigaste skillnaden är tidsmönstret.

ADHD finns hela tiden, även om symtomen kan variera i styrka. PMS och PMDS kommer och går i takt med menscykeln.

Hos kvinnor med ADHD överlappar mönstren ofta. ADHD-symtomen finns som en grundnivå hela månaden, men förstärks premenstruellt. Ibland finns dessutom PMDS ovanpå ADHD.

En symtomdagbok är det bästa sättet att reda ut vad som är vad. Den visar om besvären är konstanta, cykliska eller både och.

Hur påverkar menscykeln ADHD-symtom?

ADHD-symtomen blir oftast som mest märkbara i lutealfasen, alltså de cirka två veckorna mellan ägglossning och mens. Värst är det för många de sista dagarna före blödningen. Menscykeln delas in i tre faser:

Under follikelfasen upplever många kvinnor med ADHD att de fungerar som bäst. Under lutealfasen påverkas framför allt följande funktioner:

Känns ADHD-medicinen svagare före mens?

Många kvinnor upplever att ADHD-medicinen känns svagare dagarna före mens. Effekten varar kortare eller räcker inte till, trots oförändrad dos.

En nederländsk ADHD-mottagning beskrev nio kvinnor som trots stabil medicinering i flera månader fick tydligt sämre ADHD- och humörsymtom veckan före mens (de Jong m.fl., 2023).

Erfarenheten är vanlig i klinisk vardag, men den har ännu inte studerats i större kontrollerade studier.

Hormonernas roll: östrogen, progesteron och dopamin

Östrogen och dopamin

Östrogen stödjer hjärnans dopaminsystem, och dopamin är den signalsubstans som har störst betydelse vid ADHD.

Dopamin styr motivation, uppmärksamhet och förmågan att planera.

Östrogen påverkar både hur mycket dopamin som finns tillgängligt och hur väl hjärnans dopaminsignalering fungerar (Jacobs, D’Esposito, 2011).

När östrogennivån sjunker efter ägglossning och särskilt före mens minskar alltså stödet till dopaminsystemet.

För en person med ADHD, som redan har en lägre dopaminaktivitet, kan nedgången räcka för att symtomen ska förstärkas.

Forskning visar att arbetsminnet hos kvinnor varierar med östrogennivån, och att effekten är tydligast hos personer med låg grundnivå av dopamin (Jacobs, D’Esposito, 2011).

Progesteron och allopregnanolon

Progesteron påverkar humöret på ett annat sätt. Kroppen bryter ner progesteron till allopregnanolon, en neurosteroid (ett hormonliknande ämne som verkar direkt i hjärnan).

Allopregnanolon påverkar GABA-systemet, som normalt dämpar stress och ångest. Men hos vissa kvinnor ger förändrade nivåer av allopregnanolon i stället ökad irritabilitet, ångest och nedstämdhet (Bäckström m.fl., 2014).

Känsligheten avgör – inte hormonnivån

Det är inte hormonnivåerna i sig som avgör besvären. Kvinnor med PMDS har i regel normala hormonnivåer, men deras hjärna reagerar starkare på de normala svängningarna (Bäckström m.fl., 2014).

Forskarna misstänker att en liknande hormonell känslighet är vanlig hos kvinnor med ADHD.

Det skulle förklara varför så många med ADHD får besvär vid flera olika hormonella övergångar i livet (Dorani m.fl., 2021).

PMDS och ADHD – varför förekommer de ofta tillsammans?

PMDS är betydligt vanligare hos kvinnor med ADHD än i befolkningen i stort. Två studier har undersökt sambandet närmare:

Siffrorna bygger på screening i efterhand, inte på daglig dagbok. Därför blir nivåerna högre än i studier som följer de strikta diagnoskriterierna.

Men jämförelsen inom den brittiska studien är tydlig: kvinnor med diagnostiserad ADHD hade drygt tre gånger så hög risk för preliminär PMDS som kvinnor utan ADHD.

Risken var allra högst för kvinnor som också hade depression eller ångest (Broughton m.fl., 2025).

Forskarna diskuterar flera förklaringar:

• Gemensam biologi. Både ADHD och PMDS är kopplade till dopamin- och serotoninsystemen, som påverkas av östrogen.
• Ökad hormonell känslighet. Hjärnan hos kvinnor med ADHD verkar reagera starkare på hormonsvängningar.
• Förstärkning av befintliga svårigheter. Svag känsloreglering vid ADHD gör de premenstruella humörsvängningarna svårare att hantera.
• Samsjuklighet. Depression och ångest är vanligare vid ADHD och ökar i sig risken för PMDS.

Den nederländska studien visade också att kvinnor med ADHD oftare hade haft symtom på förlossningsdepression och fick mer uttalade besvär i klimakteriet (Dorani m.fl., 2021).

Ändå innehåller Socialstyrelsens nationella riktlinjer för ADHD inga särskilda rekommendationer om menscykel och hormoner (Socialstyrelsen, 2022).

Det gör det extra viktigt att du själv tar upp cykliska besvär med din läkare.

Behandling och strategier vid ADHD och PMS

Behandling vid ADHD och PMS bygger på tre spår: ADHD-medicin, behandling riktad mot PMS eller PMDS och icke-farmakologiska strategier. Vilken kombination som passar beror på hur svåra besvären är och vilka symtom som dominerar.

Läkemedel

Ordinarie ADHD-medicin, till exempel centralstimulerande läkemedel som metylfenidat eller lisdexamfetamin, är grunden för att behandla ADHD-symtomen (Kooij m.fl., 2019).

Anpassning av ADHD-medicin efter cykelfas, alltså en högre dos under veckan före mens, diskuteras i forskningen.

I en nederländsk fallserie med nio kvinnor upplevde samtliga att både ADHD- och humörsymtomen förbättrades med en premenstruell dosökning, och alla valde att fortsätta (de Jong m.fl., 2023).

Men resultaten är preliminära och dosanpassning efter menscykeln är ännu inte etablerad praxis. Förändringar av medicinen ska alltid ske i samråd med läkare.

SSRI, en typ av antidepressiva läkemedel som ökar serotoninet i hjärnan, är förstahandsval vid PMDS. SSRI kan tas hela månaden eller bara under lutealfasen, och effekten kommer ofta inom några dagar (Marjoribanks m.fl., 2013).

Vissa kombinerade p-piller, särskilt sådana med drospirenon, kan också lindra PMDS genom att jämna ut hormonsvängningarna (Lopez m.fl., 2012).

Eftersom en del kvinnor får försämrat humör av hormonella preventivmedel behöver effekten utvärderas individuellt.

ADHD-medicin och SSRI kan ofta kombineras, men behandlingen bör följas upp av läkare. Vid hormonell behandling kan det också vara aktuellt att kontakta vårdcentral eller gynekolog (1177, 2025).

Strategier i vardagen

Så för du en symtomdagbok

En symtomdagbok är ofta det första steget. Dagboken visar om dina symtom följer ett mönster och ger din läkare underlag för att välja behandling.

• Markera mensens första dag i varje cykel.
• Skatta varje kväll humör, irritabilitet, ångest, koncentration, energi och sömn, till exempel på en skala från 1 till 5.
• Notera fysiska besvär som huvudvärk, svullnad eller ömma bröst.
• Skriv upp medicinen och om den kändes som vanligt eller svagare.
• Fortsätt i minst två cykler och ta med dagboken till läkarbesöket.

Om symtomen ökar varje månad i samma fas och sedan klingar av efter mens talar det för en cyklisk komponent. Om besvären är lika stora hela månaden pekar det snarare mot ADHD, depression eller ångest.

När ska du söka vård?

Det är vanligt att leva länge med cykliska besvär innan man söker hjälp. Men du behöver inte stå ut med att en eller två veckor av varje månad blir svåra att ta sig igenom. Kontakta vården om:

• besvären före mens påverkar arbete, studier eller relationer,
• din ADHD-medicin regelbundet känns otillräcklig före mens,
• du har kraftig nedstämdhet, ångest eller vredesutbrott som följer cykeln,
• egenvård och vardagsstrategier inte räcker.

PMDS har kopplats till ökad risk för självmordstankar (Broughton m.fl., 2025). Om du har tankar på att skada dig själv eller inte vill leva, sök hjälp direkt. Ring 112 vid akut fara, kontakta psykiatrisk akutmottagning eller ring 1177 för rådgivning.

Råd till dig som är anhörig

Som partner, förälder eller vän kan du också påverkas när någon har ADHD och svåra premenstruella besvär.

Konflikter och humörsvängningar kan kännas personliga, trots att de har en biologisk förklaring.

• Prata i lugna perioder om hur ni ska hantera de svåra dagarna, inte mitt i dem (1177, 2025).
• Hjälp till att se mönstret, till exempel genom att stötta symtomdagboken.
• Avlasta före mens genom att ta över praktiska uppgifter och undvika onödiga stressmoment.
• Följ gärna med på läkarbesök för att förstå vad besvären innebär (1177, 2025).
• Ta hand om dig själv och sök stöd om situationen blir tung.

För föräldrar till tonåringar med ADHD kan det vara värt att vara uppmärksam på om humör och fungerande förändras i takt med att menscykeln kommer igång.

Hormoner och ADHD genom livet

Hormonell känslighet vid ADHD gäller inte bara menscykeln. ADHD-symtom kan förändras under flera perioder av livet när hormonnivåerna svänger kraftigt:

• Puberteten. När östrogenproduktionen och menscykeln kommer igång får många flickor tydligare symtom, vilket är en anledning till att ADHD hos flickor och tjejer ofta blir mer märkbar i tonåren.
• Hormonella preventivmedel. Vissa upplever nedstämdhet eller ökade symtom som biverkning av preventivmedel, medan andra blir stabilare. Forskning tyder på att personer med ADHD kan ha högre risk för depression efter att ha börjat med hormonella preventivmedel (Broughton m.fl., 2025).
• Graviditet och efter förlossning. Både graviditeten och tiden efter förlossningen innebär stora hormonförändringar, vilket gör sambandet mellan ADHD och graviditet viktigt att känna till. Östrogennivån rasar efter förlossningen, och risken för förlossningsdepression är förhöjd vid ADHD (Dorani m.fl., 2021).
• Perimenopaus och klimakteriet. När östrogenet minskar upplever många kvinnor med ADHD sämre minne, koncentration och humör. Här kan du läsa mer om adhd under klimakteriet.

En isländsk befolkningsstudie med över 5 000 kvinnor visade att kvinnor med ADHD hade fler och svårare besvär under övergångsåren.

Besvären toppade dessutom tidigare, vid 35–39 års ålder jämfört med 45–49 år hos kvinnor utan ADHD (European Psychiatry, 2025).

Därför kan det vara värt att ta upp hormonella förändringar med din läkare om dina ADHD-symtom plötsligt förändras.