PDA och kravkänslighet vid autism

PDA (Pathological Demand Avoidance), även kallat extrem kravkänslighet eller EDA, beskriver ett beteendemönster inom autismspektrumet där vardagliga krav utlöser extrem ångest och ett tvångsmässigt behov av kontroll. Till skillnad från trots eller olydnad är PDA en ångestdriven överlevnadsstrategi där personen upplever förväntningar som hot, vilket leder till ett ihållande undvikande av krav genom förhandling, distraktion eller affektutbrott.

Vad är PDA och extrem kravkänslighet?

Begreppet PDA myntades av den brittiska barnpsykologen Elizabeth Newson på 1980-talet för att beskriva barn som inte passade in i den dåvarande bilden av autism.

Den svenske autismforskaren Christopher Gillberg föreslog senare termen EDA (Extreme Demand Avoidance) för att undvika ordet ”patologiskt”.

I Sverige används båda begreppen ofta om extrem kravkänslighet. Kärnan i det beskrivna mönstret är att krav eller förväntningar kan väcka starkt obehag och leda till ett ihållande undvikande. Det kan även gälla sådant som personen egentligen vill göra.

Vad skiljer PDA från typisk autism?

PDA betraktas oftast som en del av autismspektrumet eller som ett beteendemönster som ofta förekommer vid autism.

Det är dock inte en separat diagnos i DSM-5 eller ICD-10, och det råder ingen vetenskaplig konsensus om huruvida det är en undergrupp av autism eller ett eget fenomen.

Forskning från Gillbergcentrum vid Göteborgs universitet visar att cirka 1 av 6 barn med autism uppfyller kriterier för EDA/PDA.

Beteendemönstret förekommer även vid ADHD och andra tillstånd inom ESSENCE-begreppet (Early Symptomatic Syndromes Eliciting Neurodevelopmental Clinical Examinations).

Personer med PDA har ofta förhållandevis god social förmåga och bättre ögonkontakt än vad som är typiskt vid autism.

De kan vara kreativa, charmiga och skickliga på att ta sociala roller. Samtidigt är de extremt känsliga för krav och kan reagera intensivt på förändringar.

PDA skiljer sig från klassisk autism genom att:

• Social förmåga ofta är starkare
• Ögonkontakt och ansiktsuttryck används mer flexibelt
• Kravundvikande är det dominerande kännetecknet
• Ångest och kontrollbehov driver beteendet

Symtom och kännetecken vid PDA

källa: O'Nions et al., 2014 | Newson et al., 2003 | Newson, 1989 | Christie et al., 2012

Symtomen syns ofta tidigt, ibland redan under spädbarnsåren. De kan förändras i uttryck över tid men kravundvikandet kvarstår som centralt drag.

Hur ser PDA ut hos barn?

Hos barn syns PDA ofta tydligast i förskola och skola. Strukturerade miljöer med många krav blir överväldigande. Barn kan vägra delta i aktiviteter, undvika läxor och utveckla skolvägran eller hög skolfrånvaro.

Föräldrar beskriver att barnet kan vara lekfullt och kreativt hemma, men kollapsar när krav ställs. Morgonrutiner, måltider och läggdags blir dagliga strider. Barnet kan verka trotsigt, men reagerar faktiskt på inre ångest.

Här förklarar vi mer kring adhd och autism i skolan.

Hur ser PDA ut hos vuxna?

Hos vuxna tar sig PDA ofta uttryck i svårigheter på arbetsplatsen. Deadlines, möten och förväntningar från chefer kan trigga undvikande eller utmattning.

Relationer kan bli ansträngda eftersom partnern uppfattar beteendet som ovilja att ta ansvar.

Vuxna med PDA kan också isolera sig för att undvika krav. De kan ha svårt att söka vård eller ta emot stöd eftersom själva processen upplevs som ett krav.

PDA hos vuxna missförstås ofta som lathet, personlighetsproblematik eller depression.

PDA eller trotssyndrom (ODD)? Viktiga skillnader

PDA och ODD (Oppositional Defiant Disorder, trotssyndrom) kan se liknande ut på ytan, men skillnaderna är avgörande för behandling.

ODD handlar om trotsigt beteende riktat mot auktoritet. Barnet väljer aktivt att trotsa regler och provocera vuxna. Beteendet är ofta målinriktat och medvetet.

PDA drivs av ångest och känsla av kontrollförlust. Personen undviker krav eftersom de utlöser panik. Beteendet är inte trotsigt. Det är en överlevnadsstrategi.

Behandlingsstrategierna skiljer sig fundamentalt:

• Vid ODD används tydliga gränser, konsekvenser och beteendestyrning
• Vid PDA krävs lågkrav-bemötande, flexibilitet och ångesthantering

Att använda ODD-strategier på ett barn med PDA kan förvärra situationen och öka ångesten. Därför är det viktigt att inte blanda ihop tillstånden.

Varför saknas PDA i diagnosmanualerna?

PDA/EDA är inte en formell diagnos i vare sig DSM-5 eller ICD-10. Det sätts inte som en självständig diagnos inom svensk vård.

Det finns vetenskaplig oenighet om huruvida PDA bör vara en separat kategori. En del forskare anser att det är en undergrupp av autism.

Andra menar att det är ett bredare fenomen som också förekommer vid ADHD och ångesttillstånd.

Trots avsaknad av formell diagnos används PDA kliniskt som ett beskrivande begrepp.

Det hjälper vårdpersonal och pedagoger att förstå beteendet och planera stöd utifrån rätt förutsättningar.

Gillbergcentrum vid Göteborgs universitet är en ledande aktör i svensk forskning kring EDA.

Deras arbete har bidragit till ökad förståelse för kravkänslighet inom autismspektrumet.

Bemötande och stöd vid PDA

Källa: Gillberg, 2014 | O'Nions et al., 2014 | Christie et al., 2012 | Newson et al., 2003

Stödet behöver individanpassas. Vad som fungerar för ett barn kan förvärra situationen för ett annat. God samverkan mellan hem, skola och vård är avgörande.

Lågaffektivt bemötande är centralt. Det innebär att sänka känslomässig laddning, undvika maktstrider och ge personen kontroll där det är möjligt.

Flexibilitet är viktigare än konsekvens. Traditionella uppfostringsmetoder med tydliga gränser och konsekvenser fungerar sällan vid PDA.

Istället behöver vuxna anpassa förväntningar utifrån barnets dagliga kapacitet.