Borderline (EIPS) och autism

Borderline (EIPS) och autism förväxlas ofta på grund av likheter i känsloreglering och sociala utmaningar, men de är fundamentalt olika tillstånd. Medan autism är en medfödd neurobiologisk profil (NPF), är borderline ett personlighetssyndrom som utvecklas senare i livet. Det är fullt möjligt att ha båda diagnoserna samtidigt, vilket kräver specifik kompetens vid utredning och behandling.

Vad är borderline (EIPS)?

Borderline personlighetssyndrom, officiellt kallat emotionellt instabilt personlighetssyndrom (EIPS) i Sverige, är en personlighetsstörning som kännetecknas av kraftiga och snabbt omväxlande känslor som blir svåra att hantera.

Personen kan uppleva intensiv rädsla för att bli övergiven, instabila relationer, impulsivitet, självskadebeteende och osäkerhet om den egna identiteten.

Symtomen debuterar vanligen i tonåren eller tidig vuxen ålder och påverkar hur personen tänker om sig själv och andra. Relationer kan präglas av svart-vit syn där personer snabbt växlar mellan att idealiseras och förkastas.

Diagnosen ställs av specialistpsykiatrin efter noggrann bedömning av symtomens omfattning och varaktighet. Enligt DSM-5 krävs att minst fem av nio kriterier är uppfyllda, och enligt ICD-10 (som används i svensk sjukvård) ställs diagnosen EIPS utifrån ett liknande men något annorlunda kriterieset. EIPS är behandlingsbart och symtomen kan minska betydligt över tid med rätt insatser.

Diagnoskriterier för EIPS enligt DSM-5

För att få diagnosen borderline personlighetssyndrom (BPS/EIPS) enligt DSM-5 ska minst fem av följande kriterier vara uppfyllda:

• Stark rädsla för separation och intensiva ansträngningar för att undvika den – oavsett om separationen är verklig eller inbillad
• Instabila och intensiva relationer som präglas av idealisering och nedvärdering
• Identitetsstörning – ihållande instabil självbild eller känsla av vem man är
• Impulsivitet på minst två områden som är potentiellt skadliga (t.ex. pengar, sex, missbruk, hetsätning, reckless driving)
• Återkommande självmordshandlingar, -hot eller självskadebeteende
• Affektiv instabilitet – kraftiga humörsvängningar under timmar till dagar
• Kronisk tomhetskänsla
• Olämplig, intensiv ilska eller svårigheter att kontrollera ilska
• Kortvariga paranoida tankar eller allvarliga dissociativa symtom under stress

Vad är autism?

Autism är en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning (NPF) som funnits sedan födseln och som påverkar hur hjärnan bearbetar information, social kommunikation och beteendemönster.

Autism är ett spektrumtillstånd med stora individuella skillnader i hur det visar sig.

Diagnostiska kännetecken inkluderar svårigheter med socialt samspel och ömsesidig kommunikation, begränsade och repetitiva beteenden samt intressen, och ofta sensorisk över- eller underkänslighet.

Autism är medfödd och symtomen ska ha funnits sedan tidig barndom, även om de inte alltid upptäcks förrän senare i livet.

Autism är ett livslångt tillstånd som inte går att behandla bort, men rätt stöd och anpassningar kan förbättra livskvaliteten väsentligt.

Här kan du göra vårat gratis autism-test.

Skillnaderna mellan EIPS och autism

Trots att EIPS och autism kan se förbluffande lika ut i vissa situationer delar de inte ett enda gemensamt diagnoskriterie. Det är avgörande att förstå dessa skillnader för att få rätt diagnos och behandling.

Autism är medfödd och livslång, medan EIPS är en personlighetsstörning som utvecklas under tonåren eller tidig vuxen ålder och kan förändras över tid.

Autism handlar om hur hjärnan bearbetar information och förstår omvärlden. EIPS handlar primärt om svårigheter att reglera känslor och upprätthålla stabila relationer.

Ett avgörande kriterium för autism är begränsade, repetitiva beteenden och intressen – till exempel specialintressen, behov av rutiner och sensorisk känslighet.

Detta förekommer inte som diagnoskriterie vid EIPS. Omvänt är rädslan för att bli övergiven och identitetsosäkerhet kärnsymtom vid EIPS men inte vid autism.

Vid autism kan relationsproblem bero på svårigheter att förstå sociala signaler och oskrivna regler. Vid EIPS beror de oftare på kraftiga känslomässiga reaktioner och svart-vit syn på andra människor.

Här kan du även läsa mer om adhd och eips.

Likheter och överlappande symtom

Det finns konkreta skäl till att EIPS och autism kan förväxlas, särskilt hos kvinnor med autism som har lärt sig att kamouflera sina symtom.

Båda diagnoserna kan innebära svårigheter i relationer, fast av olika orsaker. Vid EIPS kan svart-vit syn göra att personen snabbt växlar mellan att idealisera och förkasta andra.

Vid autism kan svårigheter att läsa sociala signaler och förstå andras perspektiv skapa missförstånd och konflikter.

Känslosvängningar förekommer i båda tillstånden men har olika ursprung. Autistiska sammanbrott utlöses ofta av sensorisk överbelastning, oväntade förändringar eller social stress.

Vid EIPS är reaktionerna mer kopplade till relationer och upplevd avvisning.

Självskadebeteende och suicidtankar förekommer i båda diagnoserna. Utanförskap och känslan av att inte passa in är vanligt i båda grupperna, men grundorsakerna skiljer sig åt.

Kamouflage eller masking är särskilt vanligt hos autistiska kvinnor som lär sig att dölja sina symtom för att passa in socialt. Detta kan göra att de ytligt framstår som emotionellt instabila snarare än autistiska.

Gemensamma drag – en översikt

Kan man ha både autism och borderline?

Ja, det är möjligt att ha både autism och borderline (EIPS) samtidigt. Detta kallas samsjuklighet eller komorbiditet.

Forskning publicerad i Läkartidningen visar att antalet unga vuxna (18–40 år) som diagnostiseras med både autismspektrumtillstånd (AST) och EIPS har ökat drastiskt det senaste decenniet, och ökningen är särskilt tydlig bland kvinnor.

Denna kombination ökar risken för allvarlig självskada, suicidförsök och längre vårdtider jämfört med att enbart ha en av diagnoserna. Det gör behovet av anpassad vård extra akut för dessa individer.

Att ha båda diagnoserna innebär att symtomen kan förstärka varandra. Autismens svårigheter med social kommunikation kan öka risken för missförstånd och avvisning, vilket i sin tur kan trigga EIPS-symtom som rädsla för att bli övergiven och emotionell instabilitet.

Det krävs en grundlig neuropsykiatrisk utredning för att avgöra om det rör sig om en, båda eller ingen av diagnoserna. Rätt diagnos är avgörande för att få rätt behandling och stöd.

Feldiagnostisering – när autism missas

Autism, särskilt hos kvinnor, har historiskt ofta feldiagnostiserats som EIPS eller borderline. Detta beror på att autistiska kvinnor oftare maskerar sina symtom och att de emotionella konsekvenserna av att leva oupptäckt med autism kan likna EIPS.

När en autistisk person lever utan diagnos och stöd kan hon utveckla depression, ångest, självskada och relationsproblem som ytligt kan se ut som borderline. Kamouflage döljer de neuropsykiatriska dragen och gör att vårdpersonal missar autismen.

Svenny Kopp, specialist inom barn- och ungdomspsykiatri vid Gillbergcentrum, Göteborgs universitet, visade redan i sin doktorsavhandling från 2010 att flickor med högfungerande autism missas eller feldiagnostiseras inom barnsjukvården och BUP i oproportionerligt hög utsträckning.

Denna problematik bekräftas i en ny studie om hur autism misstas för borderline från 2026, där forskare beskriver vägen till ”det sanna jaget” när patienter äntligen får rätt diagnos efter år av felaktiga etiketter inom psykiatrin.

En feldiagnos innebär fel behandling. Om autism missas får personen inte tillgång till habilitering, anpassningar i miljön eller LSS-insatser som kan göra stor skillnad. Behandling riktad mot EIPS fungerar inte om grundproblemet är autism.

Vid misstanke om autism krävs en neuropsykiatrisk utredning hos specialist. En vanlig psykolog eller psykiater utan NPF-kompetens räcker inte för att säkerställa rätt diagnos.

Varför feldiagnostiseras autism som EIPS?

• Kamouflage och masking: Autistiska kvinnor lär sig från tidig ålder att imitera socialt beteende, vilket döljer de neuropsykiatriska dragen för omgivningen
• Sekundär psykisk ohälsa: År av oupptäckt autism kan leda till depression, ångest och självskada som ytligt liknar EIPS
• Brist på NPF-kompetens: Många kliniker har begränsad erfarenhet av autism hos kvinnor och identifierar därför inte de underliggande autistiska dragen
• Symtomöverlapp: Emotionella reaktioner, relationsproblem och utagerande beteende kan se likadana ut oavsett orsak
• Diagnostiska verktyg: Traditionella autismscreeningar är utformade utifrån manliga uttryck av autism och fångar inte alltid hur autism visar sig hos kvinnor

Behandling – vad fungerar för vem?

Behandlingen skiljer sig fundamentalt mellan EIPS och autism eftersom de är olika typer av tillstånd.

Behandling vid EIPS

För EIPS är dialektisk beteendeterapi (DBT) och mentaliseringsbaserad terapi (MBT) förstahandsval enligt Socialstyrelsen och SBU.

DBT utvecklades av psykologen Marsha Linehan under 1980-talet och kombinerar kognitiv beteendeterapi med mindfulnessbaserade metoder.

Behandlingen fokuserar på att träna färdigheter inom fyra områden: känsloreglering, impulskontroll, stresstolerans och mellanmänskliga färdigheter.

DBT ges vanligtvis i kombination av individuell terapi en gång per vecka och gruppbaserad färdighetsträning.

SBU:s genomgång bekräftar att både DBT och MBT har positiv effekt på symtom vid EIPS hos vuxna.

DBT har även visat sig hjälpsamt för ungdomar med självskadebeteende, även när de inte uppfyller fullständiga kriterier för EIPS.

Stöd vid autism

För autism finns ingen behandling som tar bort autismsymtomen, och det är heller inte målet. Stöd ges istället via habilitering, anpassningar i miljö och samhälle samt vid behov behandling av samsjukliga tillstånd som depression eller ångest.

Viktiga insatser kan inkludera stöd från habiliteringen, anpassningar i skola och arbetsliv, LSS-insatser samt psykoedukation för personen och dess närstående. Målet är att skapa förutsättningar för ett liv som passar personens neurobiologiska profil.

När båda diagnoserna föreligger

Om någon har både autism och EIPS krävs ett anpassat behandlingsprogram. Standard-DBT kan behöva modifieras för att fungera för personer med autism – till exempel genom tydligare struktur, konkretare formuleringar och hänsyn till sensoriska behov.

Forskning betonar att denna grupp har en särskilt komplex symtombild och behöver individuellt utformade insatser som tar hänsyn till båda tillståndens specifika krav. Samarbete mellan specialistpsykiatri och habilitering rekommenderas.

Hur får man rätt utredning?

Om du eller en närstående misstänker att autism kan ligga bakom symtom som liknats vid EIPS, är det viktigt att söka en neuropsykiatrisk utredning hos en mottagning med dokumenterad kompetens inom NPF.

En fullständig utredning för autism inkluderar bland annat strukturerade intervjuer, skattningsskalor, kognitiv testning och anamnes från barndomstiden. Det är viktigt att utredaren är medveten om hur autism kan yttra sig hos flickor och kvinnor, inklusive kamouflagestrategier.

Om du redan har en EIPS-diagnos men känner igen dig i beskrivningen av autism, ha du rätt att efterfråga en kompletterande neuropsykiatrisk bedömning. Rätt diagnos är en förutsättning för rätt stöd.